Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
”Pytt,”” sade Fina. ”Det finns väl
ingenting så ynkligt som folk, som ä
rädda om besväret. Men annars kan
fröken få ett par våfflor. Fast det är
då samma smet.”
”Pannkaka blir utmärkt,”
Gertrud.
Hon hade samvetskval, medan hon
tände lampan. Nu gick förstås Fina ner
och läste ”Själens anfäktning”. Men
kanske tanken på pannkaksstekningen
ändå bröt udden af den värsta fasan.
När hon hade tändt lampan, såg
hon på klockan. Den var ännu inte
mera än sex, och klockan sju skulle
hon träffa Joakim.
Hon gick ut i gången igen och fram
i förstugan.
sidan af trappbalustraden och tittade
ned genom ett af fönstren, som sutto
ett på hvar sida om trappan. Det lyste
i köket, men ingen annanstans.
Jakobsson och Charles voro med till
Altbergers, och Anna hade säkert lyckats
smita i väg till inspektorens, där hon
tillbringade hvarje ledig stund, ty
hennes fönster var mörkt. Fina brann
säkert heller inte af längtan att gå upp
mera i kväll.
Bakom bössorna, sade han. Men
hvar hade han bössorna då?
Dörren in till Patriks rum stod på
vid gafvel som alltid, när han inte var
inne, för att cigarrettröken skulle få
tillfälle att dunsta ut. Gertrud stod en
liten stund borta vid fönstret och
funderade. Det var precis inte vidare
lockande. Men så svängde hon sig
resolut om på klacken och gick in genom
den öppna dörren.
Det var kolmörkt inne i rummet.
Hon tog upp en tändsticka och strök
eld på den. Jaså, där var fönstret.
Det var kanhända inte värdt, att det
sade
Där gick hon fram på
ULRIK UHLAND
också började lysa i baron Patriks rum.
Och efter den öfvernaturliga sången
där nere höll Fina nog ögonen på slottet
i kväll.
Hon blåste ut tändstickan och
flyttade i mörkret undan en mängd böcker
och andra saker, som lågo i fönstret.
Därefter stängde hon fönsterluckorna,
som voro att fälla ihop och skjuta in
emot fönsterposten. Medan hon gjorde
det, tänkte hon med ett visst medlidande
på Anna. Hade hon verkligen ett
sådant besvär kväll och morgon? Ty det
var inte måttligt med saker i fönstret.
Sedan tände hon ett af ljusen på
skrifbordet och tittade sig omkring.
Här rådde verkligen en spartansk
enkelhet. Det skulle man knappt
kunnat tro om den välborne Patrik. Det
enda luxuösa var mattan, som var
tumstjock, och som naturligtvis var inköpt
enkom för de lackerade skornas skull.
Annars var här, sanningen att säga,
inte vidare snyggt. Det fanns inte en
stol, där det inte låg en boktrafve.
Hyllorna, som fullkomligt täckte
väggarna, voro proppfulla med böcker.
Här skulle Wille sagt, att det såg idogt
ut. Men när hade han egentligen läst
alla de här böckerna? Han var ju
antingen ute och åkte skidor eller också
satt han i salongen och rökte ner
sidengardinerna till Finas stora förtviflan.
Hennes blick spejade öfver
bokhyllorna efter bössorna, han talat om.
Men ett ögonblick fångades hennes
blick af ett annat föremål. Det var en
liten tjock, röd bok, som låg på
skrifbordet. Bokmärket, som var ordentligt
instucket mellan bladen, bestod af en
löskrage. Hon lyste på bokryggen. Det
var adelskalendern.
Jaså, där sutto ändtligen bössorna.
Jakten måtte inte inta någon vidare
do
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
