Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PA SJÖBERGA
Hon tyckte, att den eleganta, svarta
klänningen satt stramare än vanligt.
Det var, så att man kunde kväfvas.
Och de finveckade volangerna, som
efterskrifvits färdiga från Paris,
fläktade med något af sydländsk liflighet,
när hon svepte i väg genom öfre
salongen och det röda kabinettet nedför den
mattbelagda trappan.
Hon hälsade heller inte familjärt
på Nyman, när han kom. Hon stod
inbegripen i ett samtal med baron
Stjernwald om den stundande
välgörenhetsbasaren. Det var med en
drottnings hållning hon vände litet på sig
och räckte sin hand åt bryggmästaren.
"Herr Nyman kommer så sent, så
jag var rädd, vi inte skulle få se herr
Nyman.” —
Hon talade i en ton, som lät herr
Nyman förmoda, att hennes
besvikenhet inte skulle ha varit alltför stor.
Herr Nyman bockade sig.
”Jag trodde nästan detsamma. Det
har händt en ledsamhet nere på
bryggeriet. Hvar finns direktören? Jag skulle
vilja tala ett par ord med honom.”
Fru Altberger visade lätt mot dörren
till stora salongen.
”Han är visst där inne. Men är
det ingenting, som kan uppskjutas?
Jag tror, att direktören är ganska
upptagen.
”Upptagen?”
Fru Josefin kunde inte hjälpa, att
hans tonfall retade henne.
”Ta, jag skall säga herr Nyman, att
jag tror, direktören helst vill ägna sig
åt sina gäster i kväll och slippa tänka
på bryggeriet.’”
Hon märkte med tillfredsställelse,
att Nyman blef litet rödlättare. Tänk,
att han ändå kunde fatta en fin pik.
Nyman svarade inte, men han vände
551
sig om och gick in i stora salongen,
som var : full med folk. Han tittade
efter direktören, men fick inte ögonen
på honom. Den enda bland alla de
församlade, han kände, var Dora, ty
det var första gången, herr Nyman
hedrats med inbjudning till nummer
två af de officiella kalasen.
Dora satt borta vid kakelugnen,
Hon var klädd i en ljusblå, ytterst
elegant och modern klänning, som
klädde henne. Sannerligen såg hon inte
ganska bra ut, tänkte Nyman. Det hade
han aldrig tänkt på förut. Han hade
till och med sagt åt Bergman,
kontorschefen på bryggeriet, i går, att för att
få ärfva öfver en million med tiden var
Dora Altberger allt katten så ful.
Dora reste sig genast upp, när han
kom.
”Välkommen, herr Nyman. Det
var förfärligt, hvad herr Nyman har
dröjt. ” Hennes ton kom honom att
tänka på direktörskans
välkomsthälsning. Det var en viss skillnad. Men
så frågade han hastigt:
”Hvar är direktören? Jag skulle
vilja tala ett par ord med honom.”
”Är det någonting särskildt? Herr
Nyman ser så ut.”
”Ja, en af arbetarna har skållat
sig ganska svårt. De kommo efter mig,
just som jag skulle gå hit. Jag tänkte
be direktören, att vi fick låna täcksläden
för att åka till sjukstugan med honom.”
”Usch, så hemskt?” sade Dora.
”"Men vet herr Nyman hvad?” Hon
gick närmare honom och talade i lägre
ton. ”Vi säga ingenting åt pappa om
det. Han blir vid så dåligt humör.
Han är för resten så upptagen af alla
sina baroner i kväll.”
Nyman rynkade ögonbrynen.
”Menar fröken, att karlen skall få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
