Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
gå in i pappas rum och äta drufvor?
Där sitta vi bättre i fred. Jag skall gå
efter åt er.”
”Ja, det vore väldigt godt, ” medgaf
Lilly. Hon var desto mera intresserad
af drufvorna, som hon just på
förmiddagen hade läst slut på en mycket
spännande och bra bok, som hette
”Vingårdsvaktaren i Meran eller Hvem
gjorde det?’”
”Jag går med dig, Dora,” sade
Märta. ”Jag vill så gärna ha litet
vichyvatten. ”
Flickorna gingo ut i det yttre
rummet, och Lilly gick tvärs öfver salongen
in i direktörens rum. Där fanns ingen
människa, men från rökrummet
bredvid hördes samtal. Draperiet, som
hängde på ringar på en stång, var till
hälften fördraget. Det var hennes
pappa, som talade:
”Inte en dag mindre än tre
månader. Det har jag inte på något
papper. Här är reversen. Var så god.”
Lilly stod orörlig. Hon hade gått
med så lätta steg, att man väl inte hört
henne inne i rökrummet. Hon brydde
sig heller inte om att ge något
lifstecken ifrån sig, efter som det var
hennes egen pappa, utan satte sig tyst
i en fåtölj, som stod en bit ifrån
draperiet. Men satt pappa hos Altbergers
och pratade om affärer? Plötsligt spratt
hon till. Usch, var det inte med
gubben Broström till på köpet.
”Jaså, jaha.” Patronen lät inte fullt
nöjd, tänkte Lilly. Han hade
naturligtvis tänkt lura pappa. Fast det var
kanske elakt att förmoda det. Men hvarför
såg han också så förfärligt räfaktig ut?
”Här är valutan, om baron vill
räkna. Två tusen fem hundra.”
Valutan, tänkte Lilly, hvad var det
för slag? Pengar förstås, två tusen fem
ULRIK UHLAND
hundra kronor. Men hvarför skulle
pappa ha så mycket pengar af gubben
Broström? Kanske pappa hade sålt
någonting åt patronen, hästar eller
spannmål eller något. Lilly förstod sig
just inte på landtmannaaffärer, men hon
tyckte knappast, det var fint, att baron
Sjöfelt brydde sig om att sälja saker.
Sälja, det kunde passa för
grosshandlare och sådana. En baron skulle väl
ha pengar ändå. Och att pappa satt
och talade om sådant med gubben
Broström, det var höjden. Men herrar
kunde visst göra hvad som helst, när
det gällde affärer.
Dora och Märta kommo in och
afbröto hennes reflexioner. De hade med
sig Patrik och kandidat Gyldenhöök.
Strax efteråt kommo baronen och
patron Broström ut från rökrummet.
Lilly tittade på patronen. Han såg så
skinande belåten ut. Naturligtvis hade
han lurat pappa.
”Fem glada ungdomar,’
tronen.
tafla.”
”En vacker tafla, ” sade Lilly. Hon
fnittrade till på ett sätt, som inbringade
henne en skarp blick från Patrik. Det
passade verkligen inte att vara familjärt
ohöflig mot bondpatroner.
Dora sköt fram en stol.
”Kanske farbror Broström vill bli
den sjätte ?”
”Tack, lilla Dora, men jag är rädd,
att det blir som en sparf i
tranedansen.”
Icke desto mindre satte sig
patronen. De andra pratade vidare. Patrik
var den ende, som molteg, och detta
kom sig af två orsaker. Dels lönade
det sig inte att spilla ord på sådana som
Dora Altberger och Märta Gyldenhöök,
dels retade honom patronens närvaro
3
sade
pa”Det är verkligen en vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
