Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVA SKISSER
ler om buller med offerljus, trasiga
gudabilder, rosenkransar och
minnestaflor öfver förfäder — — —
Två målade gudabilder i
kroppsstorlek med stränga, vredgade anleten,
som stodo vid dörren, voro förvandlade
till klädhängare, — öfver den ena var
utspänd en officerskappa och mössa, på
den andra hängde en impregnerad
gummirock.
Det med de finaste träsniderier och
helgonbilder utsirade offerbordet var
ställdt bredvid den ena fältsängen som
nattduksbord. På det syntes en
hopfällbar ljusstake, ett cigarrfodral af
silfver med monogram och friherrlig krona
och ett illa medfaret franskt album med
färglagda teckningar af nakna och
half
nakna kvinnor. På väggen öfver sängen
hängde en liten mörk Kristusbild i
förgylld infattning med inskriptionen :
”Med Gud, för religionen, tsaren och
fosterlandet t”
I den egendomliga, en smula
kryddaktiga lukt, hvarmed alla kinesiska och
koreanska tempel äro genompyrda,
kändes den fina doften af parfymerad
eau-de-Cologne.
Befälhafvaren gick med händerna
på ryggen och bekymrad uppsyn af och
an på golfvet. Det eleganta fälttecknet
med monogram och krona, som
blixtrade på vänstra sidan af uniformen, det
välvårdade, välfödda ansiktet, de fina
lackerade stöf!arna, föga lämpliga i
krigstider, det dyrbara armbandet på
vänstra armen, — allt vittnade om, att
befälhafvaren tillhörde dessa
”aristokrater” i den aktiva armén, hvilka i
stort antal under kriget öfvergingo från
de lysande gardesregementena till
kosackafdelningarna, — af fåfänga eller
för att jaga efter äfventyr, utmärkelser,
materiell vinst — — —
587
”Det är upprörande!” brummade
befälhafvaren förargad. ”Om
urjadniken kommer tillbaka i dag med
tomma händer, måste vi stanna i den här
fördömda hålan ännu en vecka! Jag vet
inte, hur det är med er, furste, men jag
är alldeles utledsen på den här
landtliga idyllen och kinesstanken!”
Den, till hvilken dessa ord voro
riktade, halflåg på sängen i en vårdslöst
elegant ställning och putsade sina naglar
med uttråkad, apatisk min. Det var en
helt ung man med nätt och jämnt
spirande mustascher, smärt och mager, i
spritt ny, elegant kosackuniform med
fänriksepåletter. Den på en kedja
dinglande guldmedaljen vittnade om, att han
gått igenom Hans Majestäts pagekår.
”Ni talar sanningens ord, baron!”
svarade fursten med släpande och en
smula kvinnlig stämma. ”Jag kan inte
förlåta mig själf, att jag trugade mig att
få vara med på den här dumma
rekognosceringen! Att för en gammal
kinesisk–pardonnez-moi—kanaljes skull
sitta här i ödemarken i två veckors
tid — — —"
”"De äro sådana onaturliga idioter,
de här fördömda kineserna! afbröt
befälhafvaren, upptagen af sin tankegång.
”För att få reda på den där byäldsten,
har jag försökt muta dem, — det gör
ingen verkan! Fem stycken har jag
låtit piska upp grundligt, — de tiga
ändå och förråda honom inte! Tre har
jag låtit hänga — — också utan den
ringaste effekt! Är det människor, det,
frågar jag! Nej, djäflar äro de, riktiga
djäflar !”
”Och nu ha de nog roligt där borta
i Mukden !” utbrast fursten i
drömmande ton. ”Ståthållaren har ställt till
kapplöpningar, sägs det — — I Liaojan är
miss Mood med sina brorsdöttrar — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
