Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ SKISSER
sinnesrörelsens rodnad, de aflånga,
starkt sneda ögonen voro halfslutna,
men under de långa ögonhåren brann
en glittrande blick. Af den vanliga
konstiga frisyren, som ofta skämmer
kinesiskornas täcka ansikten, fanns icke
längre ett spår — det upplösta håret
föll i glänsande svarta länkar ner öfver
bröstet och axlarna och förlänade den
unga flickan en vild och egendomlig
skönhet. Hennes fina sidendräkt med
blommiga kantbårder vittnade om
familjens förmögenhet.
Vid den unga kinesiskans inträde
tog befälhafvaren på sig en öfvermåttan
affärsmässig och officiell min. Fänriken
följde hans exempel och antog
hållningen af en underordnad i befälets
närvaro.
”Här är hon, ers välborenhet! Vi
fingo lof att binda händerna på henne,
för hon var så vildsint af sig!”
rapporterade urjadniken och såg på de
båda officerarne med ett fräckt leende
i blicken. ”Hon hakade sig fast i
skägget, när vi skulle knipa henne...”
”"Tig!” afbröt befälhafvaren barskt
och vände sig till tolken. ” Fråga henne,
om hon erkänner sig vara dotter till
byäldsten? Hvad? Erkänner hon det?
Godt! Vet hon, hvar hennes far är?”
Tolken öfversatte frågan.
Kinesiskan skakade nekande på hufvudet
utan att se upp.
”Hon ljuger, ers välborenhet, hon
var ju just på väg till honom med föda, ”
inföll småskrattande urjadniken, som
iakttog förhöret med tydlig ironi.
”Säg henne,” fortsatte
befälhafvaren, ”att hon i alla fall inte kan rädda
sin fars hufvud! Han är den förnämste
spionen i hela trakten! Under den sista
drabbningen tände han upp ett bål och
visade japanerna den rätta riktningen !
38
589
Allt detta vet jag! Säg henne, att hon
genom att för oss dölja faderns
vistelseort endast förvärrar sin egen lott. Jag
skall kvarhålla henne fängslad här,
ända tills hon talar om, hvar
gubben är!”
”Ers välborenhet!” blandade sig
urjadniken i saken, medan tolken
öfversatte befälhafvarens ord för kinesiskan.
”"Man borde låta henne få en ordentlig
afbasning af knutpiskan, så skulle hon
genast tala om allting. Ska vi göra
det ?”
”Tig!” skrek befälhafvaren och
vände sig till fursten : ”Ett sådant
vilddjur! Bums fram med knutpiskan! Åt
en kvinna! Fy! Vi äro hvarken
engels
män eller tyskar — — Att piska
kvinnor — — den sporten är jag inte amatör
på! Och för resten — — det är ju helt
enkelt djuriskt! — —”
”Nå, vet ni hvad, baron,” började
fursten halfhögt, ”det är en smaksak
— —Jag har läst någonstans hos
Mantegazzi eller Lombroso, att — — —"’
Men befälhafvaren hörde icke på
honom, utan vände sig till tolken.
7,Nå ?9)
”Hon säger det inte — —Hon vet
inte — —" svarade denne förläget.
Befälhafvaren ryckte förargad på
axlarna.
”Säg henne, att jag skall låta bränna
upp hennes hus, fan anamma! Jag skall
låta hänga tre stycken till! Nej!
”befälhafvaren förlorade nu alldeles
tålamodet. ”Det är inte människor, dessa,
de äro slöa, envisa vilddjur!”
Fursten, som på hela tiden icke tagit
ögonen från den unga kinesiskan, gick
nu fram till befälhafvaren och yttrade
sakta några ord. Baronen harklade sig
och nickade bekräftande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
