Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
”Lös upp repet kring händerna,
kläd af henne och visitera henne!”
”"Jaha, ers välborenhet! brummade
urjadniken och gick med en plirande
blinkning åt kosackerna fram till
kinesiskan. Tolken gick undan i en vrå
och vände sig bort. Kosackerna började
afklädningen. Befälhafvaren stod
bredbent med händerna på ryggen och
vaggade fram och tillbaka.
Furster. tog fram en guldbågad
pinsenez, torkade metodiskt af den med
näsdukcen, satte den på sig och stirrade
på den vaga flickan med hopknipna
ögon. Det var alldeles tyst i rummet.
Man hörde endast kosackernas flåsande
andedrag och fraset af rått afryckta
kläder.
”Ha inte så brådtom, slit inte
sönder! skrek befälhafvaren.
De togo af den mörkgröna
pälskoftan med brokiga silkesbroderier,
samt den långa mörkblå nattrocken, och
den ungs flickan stod där i linnet, som
lämnade bröstet och ryggen nakna, och
ett par blå vidbyxor, liknande en på
midten hopfäst underkjol, hoprynkade
kring vristerna med hvita linneband.
Allt eftersom afklädningen
fortskred, fick befälhafvarens fylliga
ansikte en rosenröd färgskiftning uppåt
tinningarna, det barska uttrycket blef
mildare, och det var, som om ett
förstulet leende glittrat i ögonen och krusat
de tätt sammanpressade läpparna.
Kosackerna skakade och fingrade på
kläderna, under det de samtidigt kastade
glupska snedblickar på den. nakna,
bruna, smidiga halsen. Fursten gaf
sig sken af att allvarligt följa med
visitationen och rörde till och med två gånger
med en föraktfull grimas vid
nattrocken. Men ingenting misstänkt
påträffades.
GEORG ERASTOFF
”Tag af linnet! sade befälhafvaren
hastigt med sänkt röst och vred
ursinnigt på sina mustascher.
Den skäggige urjadniken lade sin
tunga, breda hand på flickans axel och
började utan att göra sig någon brådska
fingra på hennes hals, nacke och bröst,
Bletande efter en bandknut eller en
knapp. Den unga flickan, som hela
tiden stått orörlig med nedslagna ögon,
vände sig åt sidan med ansiktet
öfverdraget af en mörkröd rodnad.
Urjadniken trefvade med fingrar, som icke
släppte sitt tag, öfver hela hennes
öfverkropp, men fann icke något knäppe.
"Nå! Raska på!” skrek
befälhafvaren förargad och tog ett steg framåt.
Urjadniken ryckte brummande till
sig handen, det tunna tyget brakade
sönder, och linnet flög ner på golfvet.
Flickan skrek till,: vacklade och lade
konvulsiviskt armarna i kors öfver
bröstet. Hennes kropp var nu blottad
till midjan, — brunhyllt och välformad,
såg den ut som mejslad af gulnadt
elfenben. På armarna ofvanför handlederna
syntes mörkröda strimmor.
Befälhafvaren gick fram till kinesiskan, tog bort
hennes armar från bröstet och sade,
sneglande på urjadniken:
”Hvarför draga till så hårdt?”
”Det gör ingenting, ers välborenhet,
hon har en sådan elastisk kropp! Det
går öfver tills i morgon! småskrattade
urjadniken.
”Hm! ”Elastisk, säger du? — —
He he!”
Befälhafvaren smålog nedlåtande,
klämde med två fingrar om flickans
arm uppe vid axeln, satte därefter
pekfingret mot den fasta unga barmen, och
det glänste till i hans små, af tjocka
påsar inramade ögon.
”Nja — — hon har verkligen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
