Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXLIBRIS 611
3- Franskt exlibris från rokokotiden.
äger boken, så att denna,
förkommen eller utlånad,
säkert kan finna vägen
hem. Men det har äfven
5. Tecknadt af J. W. Simpson.
största intresse och
uppnådde på 1500-talet en
verkligt storartad
glansperiod. I slutet af detta
en mera estetisk mission 4. Er exlibris från perukstilen. århundrade trängde det
att fylla, framkallad af den
dekorativa utstyrsel, som
århundraden igenom utmärkt det, och det är
som mycket populärt samlareobjekt.
Vi, som lefva i spleenens”tecken
och mer eller mindre lida af
samlaremani, ha naturligen med glädje
hälsat detta nya föremål för vår ömma
låga, och det har orsakat, att en mängd
nya exlibris sett dagen, uteslutande
afsedda att begagnas i samlaresyfte,
d. v. s. att gifvas i utbyte mot andra.
Detta är också den enda förklaringen
på en mängd smaklösa, underhaltiga
bokägaremärkens tillvaro. Ty ingen
bokvän kan ha hjärta att vanställa sina
böcker med dylika etiketter. Men
dessa fula oäktingar få ej bortblåsa
det intresse som vi tilläfventyrs kunna
hysa för saken i fråga, man får en
riklig skadeersättning i de alla
verkligt vackra exlibris, som existera.
Exlibris daterar sig från 1400-talet
och dess vagga stod i Tyskland, till
hvilket land vi ju häfta i skuld för så
mycket annat djupt och vackert och
tankedigert. Det omfattades där med
utom stamlandets gränser
och fortsatte sitt ,eröfrartåg till Italien,
Frankrike, England och Sverige, sökte
sig vid sekelskiftet 1700 öfver till
Amerika, uppnådde under Ludvig XV
och XVI en praktfull blomstringstid
i Frankrike, samtidigt som intresset
i moderlandet betydligt mattades, föll
sedan småningom i glömska för att
först under sistförflutna decennier
återuppväckas och år från år omfattas
med ett alltmer stegradt intresse, som
dock i viss mån får tillskrifvas
samlarevurmen.
Ända till denna sista renässans,
hade exlibris smyckande varit nästan
uteslutande heraldiskt. Visserligen
står vapnet ej ensamt, det intar
kanske ej ens hufvudplatsen, utan
undanskymmes af snirklar eller arabesker,
en människofigur eller något dylikt,
men det finnes där i alla fall och
spelar oftast en hufvudroll. Dess
placering och omramning variera allt efter
olika stilperioder, för hvilka exlibris
ger ett synnerligen troget uttryck.
Man kan säga, att de tyska
bokägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
