Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXLIBRIS
URr
WALHER
PIIIG
615
V lv—lnt
TORE VAHLSTRUMIS BÖK
15. Radering.
lämpa sig för exlibris. Frågan, hur
teckningen precis skall vara, är
naturligen omöjligt att besvara, det
beror mest på hvars och ens
personliga smak, fastän någon norm väl
måste följas! Mången anser, att
bokägaremärket skall ge uttryck åt något
karakteristiskt hos ägaren, hans
älsklingssysselsättning eller dylikt, andra
åter framhålla, att detta är ett
nonsens. En engelsk auktoritet säger:
P«com mitt favoritnöje t. ex. är att
musicera eller att åka cykel, hvad
har det med mitt exlibris att göra?
Och att pryda detta med någon
symbol för, att jag älskar läsning, är ju
utan reson, hvarför skaffar jag mig
annars bibliotek?« Och Gordon
Craig (se bild 6), bekant som artist,
Isidora Duncans man och Ellen Terrys
son, utbrister: <ett exlibris är för
boken, hvad halsbandet är för hunden.
På halsbandet gravera vi: jag är Smiths
hund. Ändra ordet hund till bok
och lägg till ett enkelt ornament, en
blomma, en fluga eller dylikt!«
Tyskland, England och Frankrike
ha olika betraktelsesätt som grundval
för sina exlibristeckningar. Det tyska
16. Tecknadt af Axel Gallén. 17a
Tecknadt af Tore Vahlström.
är till sin karaktär allvarligt,
innehållsrikt, eftertänksamt och gömmer
fonder af sköna idéer och poesi, men
det är tungt. Framstående konstnärer
och konsthandtverkare arbeta i dess
tjänst: Hans Thoma smyckar det med
sina fabelväsen, Klinger framställer
(t. ex. på Gurlitts bild) (se bild 12)
sina klassiska nakna ynglingar,
Bernhard Wenig bemödar sig om att hans
bokägaremärken genast skola prägla
sig in i åskådarens medvetande,
liksom en affisch midt i affärsvimlet
kan tilldraga sig uppmärksamhet och
kvarstannar i minnet. Andra goda
exlibristecknare äro: Döpler, Vogeler,
Hirzel, m. fl.
Detta pregnanta, för hvilket Wenig
i Tyskland och Nicholson och Craig
i England äro så att säga
ensamrepresentanter, det karakteriserar däremot
nästan alla franska exlibris. I
Frankrike sätter man esprit och vits i
främsta rummet; att för en sentens,
ett namn få ett typiskt, knappt
uttryck, något som suger till sig
allmänhetens blickar och som genast
inpräglar sig i folks minne, det är
hvad man eftersträfvar. Och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
