Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
det låg midt på golfvet. Och för det
andra satt hon ju inne hos farmor och
läste, när han sade godnatt och gick in
till Lilly. Och sedan hade han ju
tydligt hört, när hon gick ut genom
farmors dörr och in till sig.
Han reste sig upp och gick med
händerna djupt nere i rockfickorna
fram till det utbyggda fönstret. Där
ställde han sig och stirrade ut. Det här
var ju, så man kunde bli litet vriden,
om man också inte var Fina. Om det
nu också var hon, som var spöket, så
måste det ändå ha varit en annan, som
var Rocambolen. Och för att återgå till
korset, så hvem visste hvar det hängde ?
Jo, det hade Lilly hört i salongen, men
kanhända också Pilqvisten. Hon kunde
ha hört det, när hon kom in efter
mantiljen. Sablars blod, om inte det här
började bli närapå astrologi.
”Hvad skall ni ha för er i dag,
barn ?” frågade friherrinnan, när
Gertrud vek ihop tidningen.
”Jag vet inte,” svarade Lilly
bortifrån isbjörnshuden. ”Ingenting, som
vanligt. Jag förstår sannerligen inte,
hvad man lefver för.” ,
”Man lefver för att lefva,” sade
friherrinnan. ”Du skulle rycka upp
dig, kära Lilly, och inte bara gnälla så
där. Det är, hvad söta mor kallade
3
domestiksjukan. Kan inte lilla Gertrud .
hitta på någonting, som kan muntra
upp Lilly?”
”Jag vet inte. Nog för att jag skulle
kunna föreslå en sak, men den kanske
inte fröken Sjöfelt gillar.’”
”"Hvad är det då?”
upp.
”Arbete, ” svarade Gertrud. Hon
såg på friherrinnan, som med ens
nickade.
”Arbete ?” Lilly lät besviken.
”Frö
Lilly tittade
ULRIK UHLAND
ken Ekström vill väl inte, att jag skall
ställa mig och skura Finas kastruller
eller gå ner och dra mangeln ?”
”Nej, inte precis det. Men det
finns så mycket annat. Jag skulle vilja
föreslå, att vi båda tog och fiffade upp
ramarna i galleriet. Jag såg på dem i
morse. De äro förfärligt smutsiga, och
jag tror inte, att Jakobsson ser sådant
där.”
”LCilla Gertrud talar charmant
förståndigt.” Friherrinnan hade plötsligt
förlorat sin irriterade ton. ”Jag har
också tyckt, att taflorna ha sett så
mörka och egendomliga ut på sista
tiden. Men jag har ju så dåliga ögon.”
Hon runkade på hufvudet, som det var
hennes vana, när hon föll i betraktelser.
”Arbete är det nyttigaste, som finns.
När jag var sjutton år, broderade jag
pärlbörsar åt alla kusinerna. Det höll
jag på med i två år. Men så var det
också fjorton stycken, och pärlorna
voro så fina som sand. — Ja, gör ni
det, barn. Går Patrik med mig uppför
trappan? Och akta för all del själfva
dukarna.”
Patrik hjälpte friherrinnan uppför
trappan och gick sedan ner igen. Han
tog vägen genom galleriet, som låg
innanför salongen på slottets baksida. Jo,
bevars, nog kunde här behöfvas
snyggas upp. Gubbarna och gummorna
sågo minsann inte ut, Som om de
nyligen tagit ansiktsmassage. Det låg ett
ordentligt lager af damm öfver dem,
och det förgyllda på ramarna var
svartmuskigt.
Tänk, att hon var så husligt anlagd,
att hon ville hyfsa upp alla de här gamla
gökarna. Men Lilly kunde verkligen
behöfva någonting att göra, det hade
hon rasande rätt i. Hon hade för resten
för det mesta rätt, när hon någon gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
