Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
yttrade sig. Det var verkligen synd,
att hon hade gått och slarfvat hårnålen
på mattan.
Han stod och såg på Lilly och
Gertrud, när de kommo in. Bägge två hade
lånat stora bomullsförkläden af Fina.
Lilly såg riktigt näpen ut i sitt. Hon
var som skapad för köksförklädet, om
man ville vara rättvis. Men Pilqvisten
såg ut, sSom om hon hade varit på
maskerad. Trots hårnålen kröp en liten
tillstymmelse till högaktning upp inom
Patrik. Det var inte tu tal om, att
människan såg elegant ut.
Vid middagsbordet var Lilly
strålande. Hon var så pass till sin fördel,
att Patrik frågade, om hon hade lyckats
få tag i fortsättningen på Grefven af
Montechristo.
”Tyst du. Men farmor får lof att
gå ut och titta. Det är precis, som om
de hade varit och badat hvarenda en.
Själfva farbror Patrik ser litet lifligare
ut. Fröken Ekström höll visst på med
honom en timme.”
”TJa, jag skall nog titta,”” sade
friherrinnan. ”Vi kunna ju dricka kaffe
i galleriet. Det ha vi inte gjort på hela
vintern.’”
”Och vi ha tvingat Jakobsson att
torka hela golfvet med en våt trasa.
Och fröken Ekström har polerat bordet
med fotogen. Det skall vara så bra.
Och det skiner verkligen, närapå som
gubben Broström, när han har sagt en
groda.”
Friherrinnan smålog belåtet.
”"LCilla Gertrud har visst gjort ett
underverk. Men hvad ska vi hitta på i
morgon då?”
”"Vi ska sköta alla växterna, och
Jakobsson skall få gå till Tolfbom efter
fernissa. För vi ska göra korgmöblerna
snygga.”
9
625
Lilly talade om arbete under hela
middagen med en energi, som lät Patrik
förmoda, att man snart kunde afskeda
inte bara Fina och Anna och Jakobsson,
utan också Pålsson. Baronen tycktes
alls inte lyssna till samtalet. Han måtte
verkligen ha sofvit dåligt, ty han var
ovanligt frånvarande. Patrik sade heller
inte mycket. Han var dels upptagen
af att omsorgsfullt peta bort det feta på
pepparrotsköttet, hvilket var hans fasa,
dels af att studera Pilqvisten. Det
började nästan Dbli en fläkt af romantik
öfver människan. När Lilly berättade,
att hon hållit på en timme med farbror
Patriks porträtt, hade hon rodnat. Hon
hade blifvit fullkomligt mörkröd.
Sedan hade hon blifvit blek. Och efter det
hade hon kastat en verklig teaterblick
på baronen. Men där vid lag behöfde
hon inte oroa sig. Pappa hade nog
ingenting emot, att man plockade
spindelväfven af gubbarna Sjöfelt med
gemåler.
Man drack mycket riktigt kaffet i
galleriet. Lilly satt och tittade i Dagens
Nyheter, som låg på bordet, och så
frågade hon plötsligt:
”Filatelistföreningen, hvad är det
för slag?”
”Det är en specialafdelning på
Konradsberg, ”” svarade Patrik.
”Men det står, att de ska ha möte.
Inte får väl tokiga ha möten heller ?”
”’Jo, om de inte äro alltför tokiga.
Filatelisterna äro inte värre, än att de
gå lösa. Deras idé är den, att lifvets
mening är begagnade frimärken.”
Patrik tände med sin vanliga
omsorg en cigarrett, och medan han gjorde
det, knackade baronen ur sin pipa mot
ramen på baron Patrik Sjöfelt och gick
sedan långsamt öfver det långa golfvet
och ut. Han hade ett högst
besynner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
