Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
ett krångligt mönster, och man fick
räkna om och om igen. Man fick ju
aldrig sitta i fred. Alltid var det någon,
som sprang och rantade i dörren :
onödan.
Baron Sjöfelt hade rest till
Stockholm i går kväll. Han hade fått ett
telegram om en affär, som han sade.
Lilly, Patrik och fröken Ekström
hade rest in till Västberga redan med
morgontåget, och friherrinnan skulle
komma senare med Anna, ty klockan
två började basaren.
Den var anordnad i den
nyuppförda goodtemplarelokalen och ägde
rum till förmån för ett räddningshem
för alkoholister. I spetsen för det hela
stod en statsrådinna, och bland de
kommitterade damerna liksom bland de
säljande funnos inte många, hvilkas namn
förrådde borgerligt ursprung. Fru
Altberger var ett af de få undantagen, men
så hade hon också skänkt konstsaker
och matvaror för ett par hundra kronor,
och Västberga pilsnerbryggeri hade
lämnat allt öl till byfféen och
basarrestaurangen gratis. Om detta öl hade
för öfrigt i flere dagar förts en häftig
debatt. Man hade inte funnit det fullt
passande, att det serverades öl i
goodtemplarelokalen till förmån för ett
räddningshem för alkoholister. Men
statsrådinnan var af motsatt mening, och
hon hade afgått med segern. Det vill
säga, egentligen var det statsrådet, som
hade fått sin fru att inse, att ”utan
alkohol gick ingen människa och
räddade några alkoholister”’.
Den stora salen började fyllas af
folk, som under sorl och prat trängdes
af och an. Det köptes ännu inte mycket,
men affärerna skulle väl ta fart fram
emot kvällen. Man hade anordnat inte
mindre än aderton stånd, och på två
ULRIK UHLAND
ståltrådslinor längs utefter salen hängde
ett oräkneligt antal kulörta lyktor,
hvilkas dämpade sken blandade sig med
skenet från de bägge stora ljuskronorna
i taket. Mellan stånden hade man
placerat bladväxter och blomstergrupper,
och midt på golfvet afdelade en rad
stora lagerträd i trälådor salen i två
breda gångar.
”"Det är alldeles som i Italien med
alla de här växterna och så den
allamenskade hettan,’” sade direktör
Altberger. Han sträfvade framåt den ena
gången i sällskap med patron
Broström.
”"Det hela är syperbt, ” sade
patronen. ”Jag för min del tycker det
påminner om en marknadsplats i det
heliga landet.” Patronen fick en from och
tankfull min.
”A, så välsignadt heligt ser det mig
då inte ut,’” sade direktören. ” Titta på
grefvinnan Bruhnsvärd där.” Han
sträckte ut sitt knubbiga pekfinger mot
ett blomsterstånd. ”’Jag skall säga, di
små grefvinnorna kan konstra med
ögonen, när det är så här för välgörande
ändamål. Men att jag inte ser Josefin.’”
Patronen tittade sig också omkring,
men inte endast för att bistå direktören
i att få reda på hans Josefin.
Patronen fann det hela mycket tilltalande.
Han dröjde med intresse vid de pudrade
chevelyrerna och de bara halsarna och
armarna, som alla de små högvälborna
damerna exponerade. Han hade aldrig
varit med på en sådan här fashionabel
tillställning förr och inte heller på någon
verklig bal, ty det kunde han inte af
samvetsskäl. Han hade således ingen
aning om, hur pass långt ned en chic
urringning kunde sträcka sig. Men här
på basaren till förmån för
räddningshemmet kunde han ju utan att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
