- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
634

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

634

ringaste reveny själfva. Och
hufvudsaken är ju, att det kommer in duktigt
med pengar. Det hade det säkert inte
gjort utan alla de här grannlåterna.’”

”Nej, det kan ju hända, förstås.
Men nu måste jag gå. Vi ska äta
middag, och jag skulle tala med grefvinnan
Bruhnsvärd först. Stannar herr
Nyman kvar länge?”

”TJa, en stund till.”

”Kom då och köp en blomma sedan.
Jag skall vara så billig jag kan.”

Dora smålog och gick. Tänk, att
Nyman hade farit in till basaren. Det
kunde hon aldrig ha tänkt sig. Han
tyckte ju så illa om alla
öfverklasstillställningar. Men hon önskade
sannerligen, att hon hade haft en kostym,
som klädt henne en liten, liten smula.

Middagen blef högst animerad, ty
direktören hade bedt att få ”se” både
familjerna Sjöfelt och Gyldenhöök på
den, äfvensom sin vän patron
Broström. Man åt det bästa, som fanns på
matsedeln, och samtliga herrarna
drucko champagne som sockerdricka,
reflekterade Lilly. Det var förfärligt,
hvad de kunde sätta i sig vin! Men hon
kunde inte undgå att observera
patronen. Han drack duktigt, men han
gjorde inte det ringaste försök att
närma sig och kom inte med några af sina
vanliga komplimanger. Han var
bestämdt betydligt förargad.

Fru Josefin var riktigt ledsen, att
man skulle behöfva bryta upp från
kaffet så snart, ty man var ju i den
mest förtjusande stämning, isynnerhet
sedan disponenten kommit fram från
sitt bord borta i hörnet och bedt att få
skåla. Men damerna måste ju ned till
sina plikter.

Efter middagen följde Patrik
friherrinnan till tåget. Hon var inte vid

ULRIK UHLAND

bästa lynne, ty dels hade basaren och
middagen tröttat henne, dels hade
statsrådinnan öfvertalat henne att ge
femton kronor för en bordduk i
allmogestil, och om det var någonting, hon
afskydde, så var det allmogestil.

Medan Patrik gick tillbaka till
goodtemplarlokalen, kom han att tänka på
Pilqvisten. Hvar kunde hon hålla hus ?
Han hade inte sett en skymt af henne,
sedan han gått uppför trappan med
henne och farmor klockan två. Och
han öfverraskade sig med att undra,
om hon fått någon middag.

Han gick tillbaka in i den stora
salen, som var ännu fullare af folk
än förut, och flanerade härs och tvärs
mellan stånden och tittade. Han
betraktade en stund fröken Isabella
Stjernwald. Hon stod i smörgåsbyffén
och serverade pilsner åt bryggmästare
Nyman. Hon hade fått på sig en
dalkulledräkt och ett juvelarmband kring
hvardera handleden. När
bryggmästaren rekvirerade pilsnern, tog hon
buteljen och lämnade den i och för
uppdragning till den verkliga pigan bakom
disken, medan hon själf åstadkom ett
leende, som plus pilsnern gick till en
krona.

Plötsligt s’og någon honom på
axeln. Det var kandidat Gyldenhöök.

”Jaså, där är du ju. Lilly undrade,
om du var nere vid tåget. Lilly är, ta
mig katten, den sötaste ungen på hela
basaren.”

Kandidatens svarta ögon tindrade.
Han brukade aldrig sitta och spara, när
någon rik knös bjöd på middag. Han
tog vänskapligt Patrik under armen och
drog honom med sig till
blomsterståndet, där han ägnade Lilly sin trägna
uppmärksamhet. Patrik stod och
betraktade folket, medan kandidaten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free