Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM STJÄRNGRUPPER.
ar H. v. ZEIPEL.
Hland de intressantaste objekt,
som teleskopet visar
iaktA tagaren, torde väl få räknas
dessa stjärnhopar, som i tusental
finnas kringströdda på himmelen.
De förekomma under vidt skilda
former. Somliga äro tämligen glesa
och regellösa anhopningar af i
allmänhet några hundratal stjärnor
såsom de för blotta ögat synliga
Plejaderna eller Pre&esepe i Kräftan.
Andra ha en ganska regelbunden
klotform och upplösa sig i de starkaste
tuber mer eller mindre fullständigt i
ett vimmel af tusentals stjärnor. I
dessa senare s. k. klotformiga
stjärnhopar, af hvilka man känner omkring
ett hundratal, ligga stjärnorna i midten
skenbart tätt sammanhopade till en
töckenformig massa. Från denna
centrala del med en skenbar diameter af
ett par bågminuter eller mindre, aftar
stjärnrikedomen gradvis utåt
motgruppens gränser. Den största af dessa
grupper är w Centauri (på södra
himmelen), af J. Herschel kallad
himmelens rikaste och skönaste stjärngrupp.
w Centauri anses innehålla åtminstone
50,000 stjärnor mellan 8—16 storleken.
Gruppens skenbara utsträckning på
himlahvalfvet är något större än
månens. Dess centrala del är nätt och
jämnt synbar för blotta ögat såsom
en töckenstjärna af femte storleken.
De flesta af dessa klotformiga
stjärnhopar kunna äfven i de starkaste
teleskop endast med svårighet skiljas
från nebelfläckar, och troligt är, att
många af de små runda och ljussvaga
nebulosorna intet annat äro än
klotformiga stjärnhopar, som ej ens
nutidens instrument lyckas upplösa i
stjärnor. Mellan de regellösa glesa
hoparna af Plejadtypen och de
klotformiga grupperna finnes en
fullständig serie af öfvergångsformer. Jämte
de nu nämnda typerna förekommer
emellertid en annan klass af
stjärnhopar af helt annan karaktär,
nämligen de s. k. «<«spiralnebulosornax.
De bestå af en mer eller mindre
regelbunden töcknig centralkropp, från
hvilken utgå i allmänhet tvenne
hvarandra diametralt motsatta
spiralformiga armar, som linda upp sig flere
hvarf omkring centralkroppen.
Spiralnebulosorna ha en tillplattad
skifformig gestalt. Somliga ses på tvären
och te sig därför cirkelrunda; andra
synas snedt från sidan och ha
därför skenbart en aflång gestalt; ännu
andra ses från kanten och likna en
kort rät linje eller strimma med här
och där några ansvällningar. På
senaste tiden har man med hjälp af
fotografier exponerade under fere
timmar med spegelteleskop af
omkring en meters diameter lyckats
uppvisa, att ett par af de största
spiralnebulosorna (i Triangelns och
Jakthundarnas stjärnbilder) åtminstone
delvis bestå af stjärnor. andra
sidan har den bekanta för blotta ögat
skönjbara spiralnebulosan i
Andromeda inför spektroskopet afslöjat sin
natur af stjärnhop. Dess ljus,
sönderdeladt genom ett prisma, ger
nämligen upphof åt ett kontinuerligt
ly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
