Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
BERÄTTELSE a= ULRIK UHLAND
(Forts. från föreg. häfte.)
Pilqvisten heter hvarken Pilqvist — det är endast unge baron Sjöfelte namn på alla oadliga —
elUer fröken Ekström utan Gertrud Sjöfelt, men hon har funnit med sina intressen förenligt att under
namn af fröken Ekström anta platsen som 8ällskal/psdam åt gamla friherrinnan Sjöfelt på Sjöberga.
Sjöberga är ett urgammalt herresäte, nu i baron Nils Sjöfelts ägo och han bebor det tillsammans med
sn mor och sina båda barn Patrik och Lilly samt ett gammalt fga/miljeapöka Fröken Lilly tror sig till
sin oerhörda förskräckelse ha sett detta spöke, då hon på grund af ett vad vågat sig upp i den mörka
östra korridoren, där spökrummet ligger. Hvad hon sett är emellertid intet annat än den nya
sällskapsdamen i färd med att söka komma vn i spökrummet. Detta får emellertid ingen annan än läsaren veta,
ty fröken Ekström har för att icke upptäckas räddat sig in + närmaste rum, en skräpkammare. Spökets
uppträdande förefaller således icke endast å’;fken Lilly förskräckligt, utan hela familjen Sj%flt med tjänare
och umgängesvänner finna saken ruskig eller oförklarlig, och än mer mystisk blir den, baron Patrik,
vid en grundlig undersökning, i skräpkammaren finner ett litet kristallkors af precis samma utseende
som det lilla smycke, fröken Igtlly jämt bär i en kedja kring halsen. Detta lilla smycke leder emellertid
baron Patriks undersökningar på rätt spår, och han börjar allt mer ägna sin nppmärksamhet åt fröken
Ekström, för hvars aristokratiska uppträdande han för öfrigt får allt större respekt. Bland de
umgängesvänner, som dryfta den Sjöfeltska spökhistorien är främst att nämna patron Olaus Broström
på Brogård, en stor finansman af hvilken baron Sjöfelt lånt rätt mycket penåar, och som nyligen i
sin tjänst tagit agronomer Joakim Ek — hvilken i själfva verket heter Joakim Sjöfelt och är bror till
Gertrud — samt direktören för Västberga bryggeri Altberger med en vacker men trång och inskränkt
fru och en modern och frigjord dotter. AÅf dessa ägnar den tjocke patron Broström fröken Lilly Sjöfelt
en uppmärksamhet, som är henne allt annat än behaglig och som endast leder till att han af fröken
Lilly får mottaga en korg medan Lilly å sin sida icke kan neka att hon finner agronomen Ek vara en
sällsynt vacker och stilig ung man.
TRETTONDE KAPITLET.
Baron Sjöfelt satt vid det lilla
skrifbordet i sitt rum på Hotell Rydberg
och räknade på ett pappersark, som
var fullklottradt med obegripliga
skrifttecken. När han slutat med det,
började han i stället räkna på fingrarna.
Måndag, tisdag, onsdag, således om
torsdag. Då kunde han resa hem om
fredag, om han ville. Men tänk, om
det nu inte kom på torsdag? Baronens
ansikte fick ett oroligt och nästan
underligt uttryck. Han hade också litet svårt
att hålla sig stilla, och bäst som han
satt och nervöst knackade med ändan
ogtzea y GOOSle
af blyertspennan mot bordsskifvan,
steg han upp och gick fram till fönstret.
Därnere låg staden insvept i ett lätt
snöfall. Flingorna föllo ned som små
duniga, hvita fågelungar. Baronens
blick följde människorna, som korsade
torget i alla riktningar. Somliga gingo
med en viss brådska, men andra
flanerade långsamt och säfligt. En bit
ifrån hotellet, åt bysten till, stod en
sluskigt klädd karl. Han hade en stor,
slokig hatt och händerna djupt
nedstuckna i rockfickorna. Baronen
betraktade honom en lång stund. Karlen
irriterade honom. Hvarför behöfde en
gatslusk ställa sig på det där sättet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
