Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
700
Baronen kunde knappast tala. Han
fattade patronen i pälskragen och
nästan kastade honom mot dörren.
"Annars talar jag om hela historien
för Patrik.”
Baronen sade inte ett ord mera,
men patron Broström försvann ut
genom dörren med en fart, som kom
våningskyparen att förundra sig. Det
var en fortfärdig en för att vara så
tjock, tänkte han. Men det var för
eget, hvad sådana där tjocka prissar
alltid sågo belåtna ut.
Patronen kände sig också ganska
belåten trots sin snabba sortie, när
han knäppte igen sin fina päls och
gick nedför den mattbelagda trappan.
Lilla fröken Lilly skulle inte vidare
peka på tre tulpaner i en kruka.
Däruppe gick baronen fortfarande
af och an på den tjocka, röda mattan.
Han var likblek och hade händerna
hårdt knutna. Slutligen satte han sig
vid skrifbordet. Han satt en liten stund
liksom öfverväldigad, och därpå
utbrast han halfhögt:
"’Jo, det har man, för man lurar
bönder! ”
FJORTONDE KAPITLET.
Under de åtta år, som fröken Agnes
Pettersson, eller, som hon för
korthetens skull kallades, ”fröken”’, varit
patron Broströms hushållerska, hade
fyra landtbrukselever studerat vid
Brogård. Men ingen af dem hade liknat
herr Ek det allra ringaste. De andra
hade varit rika pappas gossar, som inte
lyckats taga studentexamen; utan som
gått och tittat på jordbruksarbetena ett
halfår för att kunna resa hem med
titeln agronom på sitt visitkort. De
ULRIK UHLAND
hade inte öfveransträngt sig, ansåg
fröken, om inte möjligen med att dricka
punsch med inspektoren om kvällarna.
Men herr Ek var verkligen en helt
annan sort. Det var den
arbetsgirigaste unge karl, hon någonsin sett.
Var han inte ute kring skogar och
vägar och såg till timmerhuggningen, så
satt han inne på kontoret och läste
böcker om jordbruk. Den där gröna,
tunna boken, den borde han väl snart
kunna utantill, för den satt han alltid
och studerade, när helst man kom in
genom dörren. Det var förstås flere
häften likadana, men i alla fall måtte
han ta det grundligt. Han kom säkert
att gå långt, och patronen var ju också
belåten med honom.
I början hade han inte talat mycket
i onödan och hade egentligen förefallit
litet stram, men nu, sedan patronen
rest till Stockholm, hade han blifvit
mycket pratsammare. Han kunde ju
sitta långa stunder kvar vid
eftermiddagskaffet, och hvad som hände och
skedde i socknen tycktes intressera
honom. Han ville gärna känna till,
hvad det fanns för folk, hade han sagt,
ty det var inte utan, att han kanske
tänkte arrendera ett ställe till hösten.
Sjöberga och de gamla historierna
om slottet tyckte han också voro roliga
att höra. Fröken var Finas bästa vän
och hade alla händelser i slottet på sina
fem fingrar. Det hände ingenting, som
var på minsta vis anmärkningsvärdt,
utan att Fina talade om det för Agnes
på Brogård. Herre Gud, hvarje
människa behöfde ju någon att tala med
och förtro sig åt, isynnerhet ett
fruntimmer.
Fröken hade dukat af
middagsbordet, och herr Ek satt som bäst och
rökte en cigarr, medan han drack sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
