Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
”Hvar är fröken Ekström då?
Skall hon inte äta?”
”Nej.” Lilly satte sig. ”Fina sade,
” att hon inte ville ha någon mat. Hon
gick ut och gick i stället.”
”Gick hon ut och gick?”
”Ja, hon har sådana roliga infall.
Hvarenda kväll går hon ut och går,
om det är aldrig så svart. Det är
sådant där, som folk kallar för
excentricitet. Nej titta, Patrik, att de åt inte
upp hela omeletten i middags. Så
väldigt stiligt t”
”TJag vet inte, men jag tror inte, jag
vill ha någon mat.”
”"Hvad nu då?” Lilly tittade
förvånad på Patrik. ”Du var ju så
hungrig.”
”Nej, jag går upp i stället. Jag är
inte lifvad för att äta just nu.”
Patrik var redan utom dörren. Och
sedan kom han och sade, att
fruntimmer voro nyckfulla, tänkte Lilly. Hvad
var det där då? Saken var bara den,
att medan en flicka var nyckfull, så
kom en karl att ”tänka på någonting”.
Uppe vid gallerfönstret hade Patrik
redan stått ett par minuter. Just den
delen af parken, som vette åt
Brogård, var ett superbt ställe för nattliga
promenader. Ingen i slottet kunde se
en, ty alla fönster åt den sidan hörde
till rummen i östra flygeln. Men nog
borde väl damen med hufvan ha
kunnat komma ihåg gallerfönstret.
Rätt som det var, började Patrik
småhvissla, där han stod. Han iakttog
en liten scen där nere. Jo, det kunde
allt behöfvas i kylan. Hade de stått
bakom lusthuset hela den här tiden, så.
Han följde med ögonen Pilqvisten, som
trippade tillbaka till slottet på den enda
plogade gången i parken.
Men var det inte själfva tusan?
707
Han tyckte nästan, att han såg
henne i morgon bittida, när han kom in
för att hälsa på farmor. Hon såg
naturligtvis ut precis som hon brukade.
Hon satt där, dygderik och korrekt,
på farmors stelbenta taburett och tittade
på farmor med sin djupa, öppna och
nästan pedagogiskt lugna blick, som
minsann inte skvallrade om, att hon
stått bakom lusthuset klockan tio på
kvällen och. kysst en mystisk individ i
kavaj och förmodligen också i
smorlädersstöflar.
Men hvem i herrans frid kunde
den där individen vara? Han
hvisslade till om igen. Det var naturligtvis
rocambolen.
Han gick långsamt tillbaka till
förstugan och kom alldeles lagom dit för
att möta henne, när hon kom uppför
trappan. Hon böjde på hufvudet till
godnatt, när hon gick förbi. Hon
tycktes ha litet brådt. Men för att komma
direkt från sin Romeo var hon allt
en rätt kolugn Julia. Sabla människa!
Han förstod inte själf, hvarför han
kände sig så retad.
Innan han gick in till sig, tittade
han ned på slottsplanen. Det lyste
ingenstans mera än i Finas fönster.
Kanhända hon höll någon sorts
spökvaka. Men det var då att ödsla med
fotogenen, för spöket trafvade just nu
i väg från Sjöberga utåt landsvägen.
Fina höll alls ingen spökvaka. Hon
satt i sin ensamhet och plockade ut en
stjärna på köksbordet. Hvad kunde
det ha stått i brefvet från baronen?
Hon kunde inte minnas, att hon sett
friherrinnan så svår att göra i lag som
ända sedan det kom. Det var aldrig
bra med baronens resor. Gud vet,
hvad han hade för sig i en så där
stor stad. Stockholm var förstås ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
