- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
747

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



OBOLEN.

ar SVEN

)esauryalos stannade förvirrad. —
%/ Den svala doften af
blom2 mande asfodeler, som han

väntat fylla det Acherontiska landets

silfvergrå luft — hvar fanns väl den.

— Inga blåa blommor, inga vida ängar

med skuggestalter sväfvande och lätta.
Öfverallt endast tystnad och
ensam
het och det mångdubblade ekot af hans
egna steg öfver den steniga vägen.

Här och hvar en pinie endast, lyft i

stilla ensamhet, orörlig som vore den

huggen ur markens mörka stengrund.

Men plötsligt krökte sig vägen kring
en grupp af dessa stela träd, den
stupade brant nedåt i en stenig sluttning
och framför honom vid dess fot låg
en stad, vid och oändlig, med raka,
oändliga gator slutande i ett
töckenbrunt fjärran. — Hus, hus — och åter
hus — gråfärgade och lika — och på
de tysta gatorna stilla glidande
gestalter utan skugga och röst, utan
brådska eller buller. —

Var detta dödsriket?

Han påskyndade sina bråda ilande




LIDMAN.

steg och det var honom som gjorde
luften icke motstånd — som glede han
endast efter marken, buren af lätta
vingar, men utan kraft eller längtan att
lyfta.

Och den luft han andades var söt
och sval, men utan rus och glädje.
Ingen vind hviskade sin dröm i hans
öron, ingen storm piskade eggande
hans kinder eller sporrade hans
lemmars styrka. —

Han gled endast — gled alltjämt
fram mot staden — och plötsligt fyllde
honom en stingande oro med sin
ovisshet. —

Hvad rörde sig? — Hvad var
stilla? — Var det kanske han som icke
gick mer och var det kanske staden
som närmade sig honom glidande
långsamt som ett väldigt skepp öfver vida
hvilande vågor. — Eller var allt ett
stilla hänglidande — ett dimmornas och
dunklets jämna stigande och fallande,
maktlöst och utan mål. —

Plötsligt fyllde honom aningen med
en klar, på en gång bitter och tröstande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0755.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free