Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA KIRURGIN
nen hvilar sålunda på exakt
naturvetenskaplig grundval, och den leder oss allt
fortfarande i vårt praktiska arbete.
Det Listerska systemet hvilade på
den uppfattningen, att alla sporer
härstammade ur luften och först genom
luften komma till det organiska
materialet, som de sönderdela.
Sårinfektionen skulle undvikas genom
karbolsyrans spordödande inverkan, genom
karbolsyremättning af luften under
operationen, genom tvättande af händer och
redskap i karbollösningar, genom
förband af karbolhaltiga ämnen. Den
Listerska karbolantisepsis genomfördes i
åratal med andäktig och nästan
pedantisk noggrannhet, tills slutligen dess
kännbara nackdelar och brister gåfvo
anledning till otaliga förändringar.
De första anmärkningarna emot
Listers metod gingo ut på karbolsyrans
olämplighet; den är ju giftig och
angriper starkt den organiska väfnad, med
hvilken den kommer i beröring. Det
var tidigast ifrån Tibingen, som man
gjorde gällande, att karbolsyrestänket
i luften borde bort, och öfverallt gick
man in därpå, och så blef det slut med
den öfverflödiga och giftiga
karbolsyredimman, som man förr inte vågat
afbryta ens för ett ögonblick. Men
naturligtvis ansåg man sig böra ersätta
den med desto större mängder
karbollösningar, som hälldes på såren ur
handkannor, och hela operationssalen såg
snarast ut som ett badrum. Sedan
försökte man ersätta karbolsyran med
andra medel; alltjämt upptäcktes och
rekommenderades nya medel, af hvilka
emellertid blott sublimat och jodoform
ha fått allmännare användning. Det
ideala medel, som tillintetgör
bakterierna, men inte skadar den mänskliga
organismen, har inte upptäckts än i dag.
För att emellertid helt och hållet kunna
undvara hvarje antiseptiskt medel i
för
753
banden, föreslog jag på
kirurgkongressen 1884 "under beteckningen
torrförband en ny antiseptisk metod,
nämligen att låta sårsekreten torka in
<Genom att borttaga de inre och yttre
vattentäta lagren i det Listerska
förbandet kan man åstadkomma tillräcklig
ventilation af förbandet, så att
sårsekreten intorka. Frånvaron af vatten är
det bästa tänkbara skyddet mot
bakteriernas utveckling, och därför har
denna princip ända till den dag i dag
tillämpats.
Den = bakteriologiska forskningen
utvecklade sig emellertid allt mera. Den
bevisade, att också de strängt
antiseptiskt behandlade operationssåren alltid
innehålla sporer, och till och med att
intet antiseptikum i praktiskt användbar
koncentration är i stånd att förhindra
utvecklingen af sporer, som inträngt i
sår eller förband. Om alltså en
sårdesinfektion icke är möjlig, kan blott
profylaxen, sporernas undanhållande,
leda till målet. Lösen måste blifva:
Inte desinfektion, utan non-infektion af
såret, inte antisepsis, utan asepsis.
Vidare kunde den bakteriologiska
forskningen bevisa, att infektionsorsaken
inte härstammar från luften, utan från
de olika föremål, som komma i
beröring med såret: det är inte
luftinfektionen, utan kontaktinfektionen, som är
den farliga.
Äfven denna nya insikt medförde
nya uppgifter. Då materialernas
kemiska desinfektion icke förslog, fick
den fysikaliska sterilisationen träda i
dess ställe. Kochs och hans lärjungars
bakteriologiska undersökningar hade
visat, att det enda säkra sättet att uppnå
fullständig frihet och frånvaro från alla
sporer är att upphetta, vare sig med
kokande vatten, utsträmmande ånga eller
torr och het luft. Liksom för den
allmänna desinfektionsläran kom denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
