- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
774

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

714

Hon sköt motvilligt in boken i
pulpeten, och klaffen föll helt igen. Nej,
det var väl bäst att räkna ett tag, ifall
han skulle komma ut och titta på
listorna. Hon tog blyertspennan och
började, men när hon kommit till
slutet af den första kolumnen, satte hon
upp tyra i minne och försjönk i
funderingar. Hvad i alla tider kunde Dora
Altberger vilja Nyman? Hon hade låtit
så vådligt angelägen i telefonen. Det
började sannerligen bli pin intressant
att hålla ögonen på dem. Men Dora
var då bra dum, som telefonerade så
här öppet, när hon visste, att fru
Altberger alltid snokade reda på allting.
Och hon fick ju så förfärligt med
förargelse för Nymans skull, det talade
Johanna om. Fru Altberger trodde
förstås inte, att Johanna begrep
någonting, men pyttsan. Det skulle
verkligen bli roligt att se, hur det gick.
Men om Dora gifte sig med en
bryggmästare, då var hon väl inte riktig.
Inte för att hon själf såg någonting ut
eller var det ringaste stilig, men
Altbergers voro ju stormrika. Dora var
förstås dum, och Nyman var klok som
aldrig den. Ja bevars, men då skulle
det bli riktigt lifvadt att se, om inte
fru Altberger ändå blef en smula
stukad. Det vore verkligen utmärkt, för
hon var då högfärdig, så det förslog.
Gud, hvad hon kunde breda ut sig,
när hon kom inseglande i sin
sidenkappa på kontoret. Dora var raka
motsatsen igen, men det var Nyman,
som satte i henne det. Han var ju
själf precis som en bryggardräng.

Fröken Julie resignerade åter och
började med kolumnen nummer två.
Hon räknade en halftimme utan att
skolka, men precis klockan half sex
tog hon sig en liten hvilostund på fem

ULRIK UHLAND

minuter. Hon satt och lyssnade utåt
förstugan, sedan hon ställt
kontorsdörren en hårsmån på glänt. Jo tyst,
nu kom hon visst, och nu gingo de
tillbaka ut. Nej, inte kunde de stå och
kuttra inne i förstugan, där det sprang
arbetare hvarannan minut, det kunde
man tänka sig. Men de kunde just inte
vara mera förtroliga ute på
gårdsplanen.

Fröken Julie hade hört alldeles rätt.
Det var Dora, som gått förbi
kontorsdörren och strax efteråt gått ut med
herr Nyman.

"’"Jag kommer väl inte och stör herr
Nyman?” frågade hon.

”Nej. Som jag sade i telefonen,
är jag ledig sedan half sex. Är det
någonting särskildt, fröken vill tala
med mig om?”

Dora nickade.

"’Ja, men jag tror, det är bäst, vi
gå utåt vägen. Det är onödigt, att
fröken Andersson får se oss, för hon
springer visst till mamma med
allting.”

Nyman såg ett ögonbick på Dora,
som gick till höger om honom.

"Hvad gör det då?”

""Ingenting. Men ändå. Herr
Nyman förstår, att det är egentligen
opassande, det här.”

”Nej, det förstår jag inte.”
Nymans röst var en smula kärf. ” Fröken
är väl gammal nog att gå och tala med
hvem fröken vill.”

”Nej, det är jag inte, om jag också
vore fyrtio år. Det vill säga, om jag
vore gift, så —

Dora tystnade med ens och bet sig
i läppen. Det låg en nyans af
bitterhet i hennes tonfall, som Nyman aldrig
förr hört. Dora Altberger hade annars
en glad röst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0782.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free