Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PA SJÖBERGA
”TJag förstår inte, hvad fröken
menar.”
”’Ja, det var bra det, för det skulle
jag aldrig ha sagt. Jag kom att tänka,
bara. Men nu kom jag för att fråga
herr Nyman om en sak.” Hon vände
sig halft åt sidan och såg på Nyman.
”Men lofva mig att inte låtsa om det
för någon. Tag mig i hand på det.”
Hon räckte fram sin hand mot
Nyman, som fattade den.
””Tack. Jo, jag ville veta
någonting, och herr Nyman är den ende, jag
kan fråga. Säg mig, om en flicka är
myndig och har egna pengar, kan hon
göra, hvad hon vill, med dem ?” Hon
stannade och fixerade Nyman, som
smålog.
"’Ja, det är klart.”
”Kan hon till exempel skrifva
borgen? Och måste det inte alltid vara
två borgensmän?”
”Nej, inte om hon bevisligen har
ett ograveradt kapital. Men om det är
fråga om ett banklån, förmodar jag,
att man måste lämna banken
motsvarande säkerhet.”
”Jaså. Nå, duger det med aktier
som säkerhet ?”
"’Jo, om det är bra aktier, så. Men
hvad är det för affärer, fröken Dora
tänker störta sig i? Det låter riktigt
storståtligt.” Nyman talade skämtsamt,
men han kunde inte dölja, att han var
förvånad.
”Det kan jag inte tala om. Men
det var bra, att jag fick veta, hur
sådant där är. Jag begriper inte ett
dugg. Men nu får jag lof att gå. Tack,
snälla herr Nyman.”
Hon räckte honom sin hand. Han
höll fast den och betraktade henne.
Det var nästan mörkt på vägen, men
de stodo så nära hvarandra, att han
TT7S
ändå kunde se, att hon såg
allvarsam ut.
”Men låt ingen gå och lura fröken
bara. Det vill jag inte vara ansvarig
för,. hör fröken det?”
”Nej då,” sade Dora lätt. ”Men
det gör- för resten inte så mycket.
Lurad blir man förstås förr eller
senare.” «
”Det var besynnerligt, hvad fröken
låter pessimistisk i dag. Jag tycker inte
riktigt om det.” Han höll fortfarande
fast hennes hand och försökte fånga
hennes blick, men hon hade halft vändt
sig bort. .
”Det är, för att herr Nyman har
skaffat mig det där utmärkta egna
omdömet. ”
Dora hade dragit tillbaka sin hand,
och när hon sade de sista orden, var
hon redan en bit ifrån herr Nyman.
Han stod stilla och såg henne försvinna
i mörkret bortåt den snöiga vägen. När
han inte längre såg henne, körde han
händerna i kavajfickorna och gick
tillbaka till bryggerigården. Det var
rasande, hvad det började blåsa, tänkte
han. Gud vet, om det inte blef oväder
och mera snö. Jo, sannerligen, om det
inte kom en och annan flinga. Men
Gud vet också, hvad det var för
dumheter, flickan gick och tänkte på.
Herr Nyman satte sig, trots den
tilltagande blåsten, på en gammal
vinkelaxelkärra på gården, och där satt han
en god stund och funderade. När han
omsider kommit in i förstugan igen,
såg han, att kontorsdörren släppte ut
en smal ljusstrimma. Han fattade
knappt själf, hvarför det retade honom
så, men han gaf dörren en puff, så att
låset smällde igen.
Det började blåsa alldeles
förskräckligt, och Dora hade svårt att kämpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
