Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
782
Det var väl också han, som kom henne
att hitta på fortsättningen.
”Nu ska väl inte farmor kunna
klaga, när vi äro så ordentliga bägge
två. Ja, fröken Ekström tror hon ju
på, men på mig, det är allt, som det
kan.”
Lilly föreföll inte heller som något
mönster, ty medan Gertrud ordentligt
gjorde snyggt i galleriet, stod hon på
ett ben och hvisslade, och bägge dessa
yttringar af folklig belåtenhet hade
Patrik förbjudit. Plötsligt pekade hon
på baron Joakim.
"Hvad tycker fröken Ekström om
den där, som sitter där uppe?”
Gertrud, som höll på att sopa af
bordet med en trasa, tittade upp.
”Ser han inte stilig ut? Det är
den enda i hela släkten, som har varit
mörk. Han hette Joakim. Ar inte det
ett väldigt vackert namn?”
”Jo,” sade Gertrud lugnt och böjde
sig i detsamma ned för att gnida af
bordsfoten.
”Hvad tycker fröken Ekström om
Patrik ?”
Gertrud reste sig upp. Antingen
var det bordsfoten eller frågan, som
gjorde, att hon blef en hårsmån röd.
Men tonfallet var tämligen afvisande.
”Baron Sjöfelt ?”
”"Nej, namnet Patrik förstås.”
Lilly smålog huldt. ”Patrik själf kan
då ingen människa tycka är vacker.
Egentligen är han inte så olik sin
afgudade Haqvinsson. Tycker inte
fröken Ekström det också?”
”’Jag tycker, baron Sjöfelt ser ut
som baron Sjöfelt.’”
Gertrud tog de tre burkarna och
aflägsnade sig. Lilly kunde inte förstå,
hvarför hon kände en sådan nästan
idiotisk åtrå att fortfarande stå på ett
ULRIK UHLAND
ben och hvissla. Men var det inte för
fånigt att gå och sätta ihop en roman
om farmors sällskapsfröken och
agronomen herr Joakim Ek? Hur i alla
dagar skulle de ha kunnat vara
bekanta? Herr Joakim Ek var säkert
inte kär i någon. Han hade fått den
vanan att promenera till Sjöberga om
kvällarna, för att han tyckte det var
roligt att resonera med fröken Sjöfelt,
som det kunde hända, att han mötte
ibland. Och fröken Ekström gick ut
och gick i alla otäcka väder, för att
hon verkligen var excentrisk. Och
kastar man slängkyssar åt baron Patrik
Sjöfelt, om man inte är kär i baron
Patrik Sjöfelt?
I Patrik, jo. Men det var väl
riktigt rysligt, om någonting var rysligt.
Lilly blef med ens så verkligt
bekymrad, att hon måste sätta sig.
Det var för resten någonting
konstigt med Patrik också. Hvarför gick
han alltid ut, när fröken Ekström gick
ut? Och hvarför hade han sett så
konstig ut den där kvällen, när det var
tal om lusthuset? Men han hade väl
aldrig sett herr Ek, för om kvällarna
kändes det på något sätt trefligast att
hålla sig bakom östra flygeln. Men
kanhända, att han sett honom på
vä
.gen och kommit att sätta honom i
sam
manhang med fröken Ekströms
underliga aftonpromenader. Då kunde det
förstås vara två saker att välja på.
Antingen var Patrik förargad, för om
det var någonting, han afskydde, så
var det kärlek, eller också var han
svartsjuk. Inte för att det var så värst
troligt, men han hade inte sagt
någonting elakt om henne på flera dagar, och
att en baron blef kär i en sällskapsdam,
det hade man ju sett i En kamp med
ödet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
