Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
När Lilly funderat fem minuter till,
hade hon fattat ett beslut. Var det så,
att Patrik var kär i fröken Ekström, så
skulle hon verkligen laga, så att han
slapp gå omkring och vara svartsjuk,
och hvarför skulle hon gå nere i
galleriet och kasta slängkyssar åt en
gammal oljefärgstafla ?
Hon lyste ett ögonblick på den
svarte baronen uppe i hörnet. Det var
i alla fall därför, hon hade kommit ner.
Men hon kände ingen vidare rörelse,
inte alls som vanligt. Det föll henne
till och med in något så ogudaktigt,
som att han hade ett flyktigt tycke af
en italiensk positivhalare, som bodde
i Västberga. Hon gick småsjungande
uppför trappan. Det var inte utan, att
det började arta sig till en viss
spänning här på Sjöberga. Hvem skulle
kunna ha trott det?
Inne hos farmor tycktes storstadens
elände vara öfverstökadt. Faster
Adelaid satt bredvid farmor i soffan och
drack kaffe. Hennes smala, bleka
ansikte hade sitt vanliga blida uttryck,
men hon såg nästan ändå
allvarsammare ut än vanligt. Kanske hon var
ledsen öfver, att pappa var sjuk, tänkte
Lilly, medan hon forskande mönstrade
brödkorgen.
”Nej, titta på smörbakelser!”
Fröken Adelaid smålog.
”Lilly, hon är sig lik. Men tycker
du inte,. att det där intresset för mat
svär litet mot romantiken ?”
De båda gamla damerna smålogo
mot Lilly, som rodnade svagt. Men så
blef hon plötsligt mycket allvarsam.
”Vet faster, jag bryr mig inte ett
dugg om romantiken. Det är en
öfvervunnen ståndpunkt.” Hon valde
omsorgsfullt bland bakelserna för att få
en riktigt brungräddad.
783
”Sedan när?” frågade Patrik från
fönstersmygen.
”Det gör väl detsamma. I alla fall
så har jag blifvit en
verklighetsmänniska.”
”Å katten,” sade Patrik
öfverraskad. Lilly sneglade på honom och
drog upp sin ena mungipa.
”Jag menar en, som arbetar. Ser
du, Patrik, det är verkligen så, att det,
som adlar människan, det är arbetet
och absolut ingenting annat.
”Har Fina gumman Schwartz’”
romaner också? Jag trodde, hon bara
hade sådana där, som man fick
symaskiner och ljusstakar på.”
”Jag undrar, när ni ska bli så
gamla, att ni lägga bort att gnabbas,”
sade fröken Adelaid och reste sig upp.
”Nu går jag ner till Nils. Följer
mamma med?”
”TJa,” sade friherrinnan. Hon steg
upp, och Patrik bjöd henne armen.
Lilly stod och hängde öfver
balustraden vid trappan, tills han kom upp
igen.
”Hör du, Patrik, hur stafvar man
till mesallians ?”
”Hvad sa du?”
och såg på henne. .
”Jag frågar, hur man stafvar till
mesallians.’”
”Precis som det låter. Men det är
för resten någonting, som du ska låta
bli att stafva på. Jag är rädd, att du
blir litet fnoskig af alla Finas
skönlitterära produkter.”
Lilly stod kvar vid balustraden och
grubblade, medan Patrik gick in till
sig. Nej, tänk aldrig det. Han var
minsann inte kär, det hördes väl. Hon
lutade pannan mot sina korslagda
armar och kikade ner i hallen, försjunken
i djupa funderingar. Hon vaknade inte
Patrik stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
