- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
790

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

790

bara satt ett porträtt, och det var Dora
Altbergers. Han tittade en stund på
det. Nej, hon var inte vacker. Hon
hade stora ögon och snyggt hår, men
hon var mager som en sticka.

I alla fall var det den här bengeten,
som en gång i tiden skulle hösta in de
där hundratjugufyra tusen per år. Han
slog ihop albumet och tittade hastigt
upp på Nyman, som med ens hade fått
en litet besvärad min. Kamrern bet sig
i läppen och återtog sin cigarr. Ja,
det kunde ju vara en möjlighet. Men
det vore förstås rena barnsligheten af
vännen Nyman. Flickan var säkert för
oerfaren och dum, det kunde ju hända,
men frun begrep nog att breda ut sitt
sidensläp i rätt riktning. Nu kunde han
för resten slå två flugor i en smäll.
Det kunde vara rätt roligt att få veta
litet, och hvarför skulle han inte kunna
göra en så bra karl som Nyman en
tjänst?

”Jag ser, att du har Dora Altbergers
kort? Vill du ge mig en cigarr till?”

"’Ja, var så god.” Nyman räckte
honom lådan.

”Apropos henne, så är det en sak,
som verkligen intresserar mig en smula.
Det är förstås oegentligt att tala om
det, men du brukar ju kunna tiga.”

Nyman nickade. Han hade tändt
sin sjöskumspipa, och hans tänder beto
sig litet’bestämdare omkring pipskaftet.

”TJaha.”

”Kan du veta, att unge Sjöfelt på
Sjöberga har fått låna jämnt femtiofem
tusen på hufvudkontoret mot Dora
Altbergers bryggeriaktier. Har du hört
på maken? Hvad tror du om det?”

Kamrern såg på Nyman, medan han
tände sin cigarr. Jo, det var allt en
underrättelse, som tog skruf. Nyman
blef röd i ansiktet, så röd, att kamrern

ULRIK UHLAND

i stället började intressera sig för sin
klackring. Nyman lade ifrån sig pipan
på byrån.

”Hvad säger du?”

”’Jo, jag säger, att unge Sjöfelt har
fått femtiofem tusen på Dora Altbergers
aktier. Jag var inne i Södertälje i
förrgår, och chefen talte om det för mig.
Vi rådgöra om saker och ting, som du
vet. Det här hade skett redan i förra
veckan, eller om det var veckan förut.
Men det talar godt för bryggeriets
affärer, det.’” ”

Nyman satt mol tyst med händerna
i fickorna. Kamrern fortfor :

”Det är det största lånet här i år
näst järnvägsbolagets. Men hvarför är
det flickan och inte gubben? Det går
öfver min horisont.’”

Nyman sade fortfarande inte ett
ord. Nu var han blek i stället för röd.
Kamrern tyckte plötsligt, att det var
synd om honom och sade resten i
raskare tempo:

”Det är naturligtvis fråga om
giftermål mellan de där två. Sjöfelts
behöfva förstås pengar af bara tusan, och
Patrik Sjöfelt vill väl inte vända sig till
gubben på förhand. Men det är
duktigt af flickan, ta mig sjutton tycker jag
inte det. För jag antar, att gubben inte
har en aning om det.’”

”Nej, förmodligen inte.”

Stackars Nyman, tänkte kamrern.
Man talade inte så där kort i onödan.
Men om det också sved, så gick det väl
öfver. I alla fall var det visst bäst att
inte diskutera saken vidare den här
gången. Han steg upp.

”Nej, adjö med dig för i dag. Der
är fredag i dag. Kan du inte komma
och äta middag hos mig och gumman
om söndag?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0798.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free