Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
”TJo tack, om jag inte får något
förhinder. ”
”Du kan ju ringa på.”
Kamrern gick, och Nyman följde
honom till dörren, som han öppnade.
I tamburen stod fröken Julie. Hon
stod midt på golfvet och höll en del
papper i handen.
Nyman rynkade ögonbrynen. Hur
hade hon kunnat öppna tamburdörren
så fullkomligt ljudlöst? Det var den
mest gemena och smygande människa,
han någonsin sett. Han kände sig
plötsligt ursinnig.
”Hvad vill fröken?”
”Jag skulle bara lämna in de här
etikettprofverna, ifall bryggmästaren
ville titta på dem.” Fröken Julie talade
i sin vanliga, blida ton. Hon räckte
Nyman ett par små buntar. ”Och så
skulle jag hälsa från direktörskan och
fråga, om sockerdrickat var afsändet till
syföreningens försäljning.”
791
”Det ger jag tusan. Och fröken
skall lära sig att knacka, innan fröken
klifver in. Jag vill inte veta af några
kattfasoner.”
Fröken Julie betraktade Nyman med
ett egendomligt småleende. Men hon
såg inte stött ut. Vid tamburdörren
hejdade hon sig.
”Hvad skall jag svara fru
Altberger ?”
”"Säg, att hon aldrig behöfver fråga,
om vi ha expedierat en order eller inte.
Det skulle skickas klockan tre, således
blef det skickadt klockan tre.”
Fröken Julie gick ut, och Nyman
låste dörren efter henne med dubbla
slag. Han hade aldrig förr känt sig
nervös, men han undrade, om han
skulle ha blifvit dömd som tillräknelig,
ifall han nyss hade vridit nacken af
den där människan. Hon hade hört,
hvad Hasselroth satt och sade där inne,
det kunde han gå ed på.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
