Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
796
ståndet, och att barnet var kommet till
världen.
Så sent det än är på dagen, sätter
hushållerskan kaffepannan på elden,
och hon kommer snart in i kammaren
med en fullrustad kaffebricka. Sedan
sitta moster Wennervik och gamla fru
Lagerlöf och dricka kaffe alldeles
ensamma. Moster Wennervik får veta,
att det är en flicka, som har Dblifvit
född, och de båda gamla, som äro
vid lifvets gräns, sitta där och tala
om hur hon, som just nyss har kommit
till, skall kunna få det under sin
lefnad.
”Hon kommer att få det, som hon
har värde till, hvarken bättre eller
sämre,” säger gamla fru Lagerlöf.
"Det beror allt på lycka också,
skall jag säga syster,” svarar moster
Wennervik.
Just som prästfrun fäller detta
yttrande, böjer sig gamla fru
Lagerlöf fram och känner på ridikylen, som
moster Wennervik alltid bär på armen.
Det finns tus n saker i den, för
moster Wennervik är en sådan, som
vet råd för allting, och som därför
också ständigt måste vara beredd på
att folk kommer och ber henne om
hjälp. Hon har först på gamla dar
blifvit gift med pastor Wennervik, som
är bror till fru Cagerlöf, förut har hon
varit husföreståndarinna på många
stora ställen. Det är därför hon
förstår sig på allting, från att laga
bröllopsmat och sätta upp de finaste
drällsväfvar till att bota sjuka och
uppfostra unga bonddöttrar till goda
husmödrar.
Då gamla fru Lagerlöf känner på
ridikylen, märker hon snart, att utom
glasögonen och nyckelknippan och
sydoningen och bröstpastiljerna och
SELMA LAGERLÖF
medikamentsflaskan och väfboken och
luktsaltet ligger där också ett hårdt
fyrkantigt föremål.
”Jag känner, att syster har
kortleken med sig,” säger hon.
Moster Wennervik blir litet röd på
de vissna kinderna. Hon kan spå, och
hon lägger aldrig ut korten, utan att allt.
hvad hon förutsäger, slår in. Hon är
litet svag för att folk skall anlita hennes
förmåga, men det vill hon inte låtsa
om. Hon bedyrar, att hon inte har
den minsta aning om att hon har
korten med sig. Hon kan rakt inte
begripa hur de ha kommit ner i
ridikylen.
”Men när de nu ändå äro med, så
kan syster gärna lägga ut dem för den
här stackarn, som just har kommit till
världen,” säger gamla fru Lagerlöf.
Moster Wennervik krusar en
smula, men hon är inte särdeles svårbedd,
och så blir kaffebrickan flyttad år
sidan, och den gamla prästfrun börjar
lägga ut korten. Hon handterar dem
med stor färdighet, och då gamla fru
Lagerlöf sitter och betraktar henne.
kan hon inte låta bli att tycka, att
svägerskan ser ut som en riktig
spåkäring. Hon är brunhyad med
spelande, mörka ögon och en lång krok
till näsa. På hufvudet bär hon en
svart spetsmössa, som skjuter ner i
en snibb midt i pannan, och vid
tinningarna ligga tre kanonlockar. Hon
har inte ett grått strå i sitt hår, och
hon har inte en fläck i sitt ansikte,
som inte är öfverspunnen af rynkor.
Moster Wennervik lägger ut korten
i fyra rader med nio kort i raden, och
då detta är gjordt, sätter hon ner
pekfingret på första kortet och börjar
räkna: ett, två, tre, fyra, ända ill
sexton. Hon räknar uppåt och neråt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
