Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
800
Jag lät den följa med hem, men jag
har gömt den längst inne i bokskåpet,
och jag törs aldrig mer se åt den.
;R
När jag är nio år gammal, går en
annan af moster Wennerviks onda
spådomar i uppfyllelse. Då får jag
komma ut på långresa. Jag blir skickad till
Stockholm för att söka bot för mitt
dåliga ben, och jag blir ordinerad att
genomgå en kur på ett gymnastiskt
institut. Jag stannar i Stockholm hela
vintern, och jag har mycken nytta af
behandlingen. Då jag kommer hem på
våren, är jag lika frisk som andra barn,
och det märks nästan inte, att jag haltar.
Jag bor hos nära släktingar, som
äro mycket goda emot mig, men det
kan inte hjälpas, att jag längtar hem
en smula. Jag har svårt att vänja mig
vid stadslifvet. Det besvärar mig, att
jag skall behöfva sätta på mig hatt och
kappa, hvarje gång jag skall gå ut, och
jag tycker inte om de långa, raka
stengatorna, där små barp måste gå lika
sedigt och ordentligt som de vuxna.
Inte heller förstår jag mig på
Stockholmsbarnens lekar. Jag kan inte åka
på deras små kälkar, och jag tycker
inte alls om dockor. Jag känner mig
dum och tafatt i sällskap med dessa
nätta och behändiga ungdomar, och jag
— är rädd att bli utskrattad, därför att jag
talar värmländska.
Men det finns saker i -Stockholm,
som äro öfver all beskrifning härliga,
och som ge ersättning för all
vedermöda. Så till exempel har min morbror
ett bokskåp, där alla Walter Scotts
romaner stå på en af hyllorna, och han
lånar ut åt mig den ena efter den
andra, så att jag kommer att läsa
ige
SELMA LAGERLÖF
nom dem allesammans. Och så finns
ju teatern!
Hos mina släktingar bor en gammal
trotjänarinna, som har förestått min
morbrors hushåll, innan han gifte sig.
Hon är för gammal att ta del i några
sysslor, utan sitter dag ut och dag in
i en skön länstol i sitt eget lilla rum
och virkar och stickar. Morbror är
mycket god emot henne. Han är rädd
för att hon skall ha det för enformigt
och kommer inte så sällan och sticker
till henne en teaterbiljett. Men då den
gamla går på teatern, får jag följa med.
Mina släktingar ha upptäckt hvilket
utomordentligt nöje detta bereder mig.
och de äro kanske också litet rädda för
att låta den gamla gå ensam. Dessutom
kosta mina teaterbesök ingenting.
Gamla Ulla säger bara ett godt ord till
vaktmästarn, så får jag följa med in.
Jag får naturligtvis ingen sittplats, utan
måste stå framför henne, men hvad
betyder det? Tiden går så fort på
teatern. Jag hinner inte tänka på att bli
trött, förrän alltsammans redan är förbi.
Det finns väl någon än i dag, som
påminner sig de nötta trapporna och
de smala gångarna i det gamla
operahuset. Och det finns väl en och annan,
som minns hur det luktade i
korridorerna. Jag kommer ibland in i något
gammalt skådespelshus i utlandet, där
samma teaterlukt ännu finns kvar. Och
hvar gång jag känner den, fylls jag af
förväntans salighet. Jag tycker mig
åter vara ett litet barn, som står
utanför logedörren och väntar på att
vaktmästarn skall komma och öppna.
Ulla och jag sitta alltid i andra
radens fond, första bänk. Vi gå för resten
inte alltid på Operan, vi gå också på
Dramatiskan, men vi ha samma platser
äfven där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
