Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
trång dörröppning, och jag tror inte,
att de se mycket af scenen, men det
gör visst detsamma. De ha nog i alla
fall utmärkt roligt.
Vi ha en ung flicka på tolf år
inackorderad hos oss. Hon är mycket
söt och går omkring i min mammas
gamla balklänning och spelar
älskarinnan, ”min ros i skogen”., Min äldsta
syster, som också är tolf år, är klädd
i pappas äldsta uniformsjacka och
spelar älskaren. Hon är mycket söt,
hon också, och hon spelar så bra. Hon
har riktiga skådespelaranlag. Vår
kammarjungfru spelar en gammal
hushållerska, och själf utför jag rollen af en
sjuttiårig gubbe. Det skulle vara en
gubbe med långt, hvitt hår med i
pjäsen, och jag tar den rollen, därför att
mitt hår är långt och alldeles hvitt.
Vi göra Sstor, stor succés. Jag
undra hvad författaren skulle ha sagt,
om han hade sett sin pjäs uppföras
på detta sätt. Men han kanske hade
varit nöjd, han också.
Från och med den dagen drömmer
jag inte bara om att skrifva romaner.
Nu vill jag också författa teaterstycken.
Jag längtar efter att bli stor, så att jag
inte skall behöfva sitta på skolbänken
och slösa bort min tid med räkning och
skripta.
q
Det är en skön eftermiddag på
våren, och jag går fram och tillbaka
i den lilla dungen bakom trädgården.
Så snart jag på någon af de slingrande
gångarna når till dungens gräns, mötes
jag af det rikaste ljus. Stora åkrar
utbreda sig framför mig, och solskenet
ligger och vaggar i fukten, som stiger
upp öfver de nyplöjda fälten. På ett
ställe lyser luften som purpur, på ett
SELMA LAGERLÖF
annat ser det ut, som om den vore
fylld af guldstoft. Inne under träden
åter är det förvånande mörkt. De ha
helt nyss blifvit fullöfvade. Jag har
inte hunnit vänja mig vid det gröna
dunklet, som brukar råda under dem.
Plötsligt, då jag från ljuset vid
trädgårdsgränsen vänder om in i skuggan,
komma ett par rim mig på tungan.
Det är så mörkt under lindarna,
så ängsligt stilla i vindarna.
Hvad nu då? Hvad är detta? Där
står jag och kan knappt andas af
öfverraskning. Detta är ju rim. Detta är
ju vers. Kan jag sätta ihop vers?
Jag är femton år, och jag har läst
alla de poesiböcker, som finnas
därhemma : Tegnér, Runeberg, Fru
Lenngren, Stagnelius, Vitalis, Bellman.
Wallin, Dahlgren, men det har aldrig
fallit mig in, att jag själf skulle kunna
skrifva vers. Att skrifva vers, det var
något högt och heligt. Det var en
gåfva, som bara tillkom
mänsklighetens utvalda.
Men nu har jag i alla fall satt ihop
ett par rimmade rader. Jag upprepar
dem gång på gång. Jag utsäger dem
högt för mig själf. Jag småsjunger dem.
Jag försöker dock inte att foga till
några fler rader. Jag är alldeles för
häpen öfver det, som har händt mig.
Föreställ er, att ni har vuxit upp
som en fattig tiggarunge och någon helt
plötsligt kommer och säger till er, att
ni är ett kungabarn!
Föreställ er, att ni hade varit blind
och helt oväntadt blifvit seende, att ni
hade varit utfattig och helt hastigt
blifvit rik, att ni hade varit utstött och
vänlös och helt oförmodadt mött en
stor, varm kärlek! Föreställ er hvad
ni vill af stor, oväntad lycka, och ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
