Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
804
roligt. Alla examinatorerna ha varit
ytterst välvilliga, och deras fordringar
ha inte varit öfverdrifna. I det stora
hela tror jag, att jag har redt mig bra
i profven. Men olyckligtvis är det inte
nog med att reda sig bra. Man måste
också vara bättre än en mängd andra.
Selma Lagerlöf
vid slutade studier i Högre Lärarinneseminarium, 1885.
Det är inte mer än tjugufem elever,
som kunna komma in vid seminariet
hvarje år, och vi äro fyrtinio, som
söka. Det är häri det förskräckliga
ligger. Vi ha förhörts i små grupper på
tre och tre, och jag vet därför inte hur
de andra ha bestått profvet. Men jag
är viss om att alla dessa andra ha
gått igenom ordentliga skolor i städer.
De ha inte legat borta på landet hela
sitt lif och användt all sin lediga tid
på att skrifva oduglig vers. Det är
SELMA LAGERLÖF
endast helt naturligt, att de
allesammans måste vara kunnigare än jag.
Det sista året har jag vistats i
Stockholm och genomgått en kurs för att
förbereda mig till inträdesexamen. Men
det är bara ett enda år, som jag har
bedrifvit allvarsamma studier. De andra
ha gått igenom stora åttaklassiga
läroverk.
Man har sagt mig, att vi inte få veta
utgången förrän sent på eftermiddagen.
Om jag inte har lyckats, kommer då en
vaktmästare med ett bref, som
underrättar mig om att jag inte kan bli
mottagen som elev vid seminariet detta år.
Har jag däremot lyckats, får jag inte
något bref, ingen underrättelse alls. Då
kan jag helt lugnt vandra upp till
seminariet nästa morgon och börja mina
studier. Men ännu är det midt på
dagen. Det är ännu många timmar, innan
jag kan börja vänta vaktmästarn med
det fruktade brefvet.
Släktingarna tycka nog, att det är
synd om mig, men hvad kunna de göra
för att hjälpa mig? Vi sitta och språka,
men jag har svårt att följa med hvad de
säga. Tankarna vända jämt tillbaka till
detta, om jag löste matematikproblemet
alldeles galet, eller om jag inte svarade
orätt vid förhöret i svenskan.
Och jag hoppas och ber, att jag
måtte få komma igenom i examen, inte
därför att jag är lärdare än mina
medsökande, utan därför att jag behöfver
det bättre än någon annan.
Se, detta är något, som jag är viss
om. Ingen annan behöfver så väl att
komma in och få dessa tre år af
kostnadsfri undervisning, som seminariet
har att bjuda. Om jag misslyckas nu,
då är det slut med mig. Då får jag söka
någon liten guvernantsplats med ett par
hundra kronors lön, eller också får jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
