Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREFVE ANTONIO
så är det han, som i all anspråkslöshet
säger the right thing. Ingen ungdomlig
förflugenhet eller öfverdrift, inte en
enda fras, som klingar oäkta eller
ihålig ... och kommer man in på
områden, som han inte behärskar, håller
han sig tyst och erkänner utan tvekan,
att det där har han aldrig sysselsatt sig
med. Och aldrig har jag ännu träffat
någon ung man, som så litet har talat
om sig själf.”
”Han har kanske sina skäl, ” inföll
Frank sarkastiskt.
Mrs Carlton vände sig hastigt mot
Frank och försökte läsa i hans ansikte,
men det låg i mörker.
”Hvad menar ni med det? ” utbrast
hon ifrigt. ”Är inte hans ställning
sådan, att ...? Ni kallade honom grefve ;
är han verkligen det? Hur har ni lärt
känna honom? Nu är det er tur att
tala.”
”Innan jag säger något vidare,”
sade Frank Wilson efter litet
betänkande, ”vill jag ge er det vänskapliga
rådet att så fort som möjligt afbryta
den påbörjade förtroligheten mellan
signor Conti och er dotter. Om hans
person har jag inte ett ondt ord att
säga, men ett parti mellan honom och
miss Violet är en absolut orimlighet.”
”Men hvarför?” Det låg
besvikenhet och misstro i hennes ton.
”Därför att... men det ha vi inte
tid att tala om nu, det skall jag
utförligt och öfvertygande säga er efter
frukosten i morgon. Lyd mitt råd och
försumma nu inte en minut att gå upp
i lilla salongen och ropa på er dotter,
som i nära en halftimme har suttit på
balkongen i mörkret tillsammans med
sin tillbedjare.”
”Och det har ni inte sagt mig
förut!” utbrast mrs Carlton
förtryt
845
samt, i det hon hastigt reste sig upp
och sände en genomborrande blick
uppåt balkongen. Hon såg verkligen
någonting hvitt skymta där uppe.
”Nej, ” svarade Frank, ”jag ville
ge Antonio tid att själf göra sig omöjlig ;
det var hans afsikt. Ni kan vara lugn
för miss Violet, hon är i detta
ögonblick säkerligen långt utom skotthåll för
honom. Men om någon obehörig skulle
öfverraska de där båda ungdomarna på
balkongen ...”
”Ni har rätt — tack! Och
godnatt! Efter frukosten alltså!”
Hon skyndade in. Frank Wilson
såg det hvita skjortbröstet böja sig ut
öfver balkongräcket som för att se efter
henne, och i nästa ögonblick gled en
smärt manlig gestalt in genom den
öppna dörren till salotton.
Kvällen var långt framskriden, och
hotellfönstren började släckas. Från
stora salongen inåt gårdssidan hördes
svaga Chopintoner.
Frank stod kvar och väntade. Nu
dök mrs Carltons silhuett fram i
balkongdörren där uppe, och de båda
damerna följdes åt in. Han väntade ännu
en stund, men allt var tyst och stilla. —
Tidigt följande morgon, innan han
ännu stigit upp, kom rumkyparen in
med en biljett från mrs Carlton:
”Om ni kan, så låt mig så fort som
möjligt, alltså före frukosten, få tala
med er i lilla salongen; där är man
alldeles ostörd om mornarna.
Förskräckliga historier. Bered er på, att
jag vill låna pengar — för första gången
i mitt lif.”
Klockan var nyss åtta, då han
inträdde i lilla salongen. Mrs Carlton var
redan där och kom emot honom,
upphettad i ansiktet, opudrad, idel
nervositet hela människan. Till och med
hen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
