Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846
nes hår skälfde; det liknade ett böljande
haf af röda eldslågor, som om hela
hennes hufvud stått i brand.
""Vet ni af, att han är kypare?”
sade hon utan att hälsa godmorgon.
”Ja. Talade han om det för miss
Violet i går kväll ?”
"Det och mycket annat. Och han
hade den oförskämdheten att rycka
fram med sin kärleksförklaring ... så
godt som i min närvaro, han såg mig
ju hela tiden sitta med er på soffan
nedanför. Violet och jag ha inte sofvit
en blund på hela natten. Jag har packat
på morgonen, och vi fara med sextåget
i kväll, om ni vill låna oss respengar.
Jag har gjort slut på mitt reskreditiv,
jag har bara sju lire i hela mitt våld,
väntar 10,000 francs från min bankir
om lördag och skall ge er fullmakt att
ta emot dem och göra er betald. Om
ni inte kan låna mig pengar, måste jag
naturligtvis stanna ... men då kan inte
Violet få vara här på hotellet. Vet ni,
om här finns något nunnekloster, där
vi kunna få hysa in henne på några
dagar? Vi äro då katoliker gudskelof,
så att det behöfver inte vara något
hinder.”
”"Men hvad har då händt, efter ni
behöfver ta till flykten så där? Jag
trodde, att hela historien var utagerad,
sedan miss Violet fått veta, hvem
Antonio är.”
”"Jaså, tror ni det, ni!” slängde mrs
Carlton till honom med bitande hån,
där hon gick rastlöst af och an med
händerna på ryggen. ”Ni känner inte
kvinnorna, hör jag. Violet är ju alldeles
från vettet ... hon vill absolut gifta
sig med sin kypare, hon älskar honom
frenetiskt efter samtalet på balkongen
i går kväll. Å, jag dumma människa!
Jag skickade ju själf bort henne, rakt
ERNST LUNDQUIST
i gapet på ulfven, som stod och lurade
på henne i vestibulen. Och då jag
inbillar mig, att hon som en lydig dotter
sitter och gör sig till för lady Wilford
å mina vägnar, följer hon i stället med
banditen upp på balkongen för att höra
hans bekännelse och besvara den med
att fråga karlen rent ut, om han vill
bli hennes man!”
”Har hon friat själf?”
Frank Wilson öfverraskad.
"Ja, visst har hon friat själf! Så
pass mycket amerikansk själfkänsla har
hon då verkligen, att hon inte tillät
honom en sådan fräckhet som att
komma henne i förväg därvidlag! Det
är det enda af hela historien, som har
mitt fulla gillande. För resten... jag
har visserligen brottats med hennes
uppstudsighet hela natten, vi ha talat
oss hesa bägge två, jag har varit nära
att slå henne, och för närvarande sitter
hon instängd på sitt rum och får inte
komma ut på hela dagen. Men jag kan
knappast vara ond på henne; det var ju
att vänta, att hennes skrofliga
inbundenhet skulle explodera i någon riktigt
vansinnig excentricitet till sist. I åratal
har hon lefvat i den heta atmosfär af
erotik, Som omger oss ensamma
turistdamer, hvar vi färdas i Europa, och
den har inte bekommit henne det
ringaste, hon har sett surt och liknöjdt på
allt sådant och sagt ett förolämpadt nej
till alla adoratörer. Jag började till sist
befara, att hon var rent af erotiskt
okänslig ... men nu är hennes stund
kommen. All likgiltighet har failit af
henne som ett skal, lifvet, som förut
var grått och sterilt för henne, vinkar
henne nu med all lyckans fullhet, hon
griper efter det med giriga händer, och
jag läser i hennes lågande ögon. att
hon ämnar försvara sig till det yttersta
utbrast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
