Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREFVE ANTONIO
mot hvar och en, som vill hindra henne
att ”gå sin lifsbestämmelse till mötes’”,
som hon uttrycker sig. Från första
stunden hon såg den där mannen, visste
hon, att han var hennes öde, och hon
älskar honom med en kärlek, som är
blind och döf och inte resonerar. Han
är för resten, enligt hennes påstående,
den förste man hon någonsin träffat,
som är modig, nobel och fri från alla
löjliga gamla fördomar. Det hindrar
emellertid inte, att jag sagt absolut nej
till hennes bön att låta honom förklara
sig inför mig. Han har genom henne
bedt mig om ett samtal hvar och när
jag själf vill bestämma, men ni, som
känner honom, gör mig nog den
tjänsten att säga honom, att jag inte kan gå
in på en sådan begäran. Jag vill inte
se honom för mina ögon. Efter den’
förskräckliga natt jag haft skulle min
fysik strejka, jag skulle svimma i blotta
medvetandet att vara ensam med en
sådan usling som han.”
Frank strök sig tankfullt öfver
skägget och sade efter en stunds
funderande :
”Om jag vore som ni, skulle jag
bevilja honom det där samtalet.’”
”Aldrig, hör ni — aldrig!”
”Men om det vore ett sätt att bli
honom kvitt för framtiden? Om ni
kunde öfvertyga honom, att han
ingenting har att hoppas? Är ni inte rädd,
att han — i det outredda skick, hvari
historien nu befinner sig — skall
invagga sig i vanvettiga förhoppningar
och inte lämna er i fred, ja kanske ställa
till uppträden här inför hotellgästerna
eller vid bangården, då ni reser i kväll?
Jag känner honom inte, jag vet inte,
hvad han är i stånd till. Tänk er för,
innan ni definitivt vägrar honom det
samtal han har begärt. ”
847
Mrs Carlton stod stilla ett
ögonblick och begrafde alla sina tio
utspärrade fingrar i hårets vilda kaos.
”Ensam går jag i alla händelser inte
in mellan fyra väggar med honom,’”
förklarade hon bestämdt. ”Om ni vill
vara närvarande...”.
””Gärna.”
”Men hvar? Hos mig, det kan inte
komma i fråga. Violet är visserligen
inlåst i det inre rummet, men hon skulle
höra hvart ord och vara i stånd att
ställa till oväsen.”
”Jag kan ju upplåta mitt rum här på
hotellet, om ni anser, att det går an.”
”Ta tack, det blir bra. Och ni lofvar
att inte lämna oss ensamma ett
ögonblick ?”
”Det lofvar jag. Hur dags skall
jag be honom komma?”
”Låt oss säga tio. Då ha
hotellgästerna skingrats åt alla håll. — Och
pengarna?”
"Här.” Han tog fram plånboken
och lade fem hundraliresedlar på
bordet. ”Räcker det?”
”Tack, mer än väl.”
”Men jag kan inte stanna här till
om lördag, ni får skicka pengarna efter
mig till Frankfurt — här är min
adress.” Han skref ett par ord på sitt
visitkort och räckte henne det. ”Jag
har bara stannat öfver här en dag för
att ta en ny färgskiss af ett motiv, som
jag håller på med — klosterruinen i
Vallecristi, ni vet — och om jag hinner
expediera det i eftermiddag, reser jag
också med sextåget, så att då få vi
sällskap. Alltså klockan tio i mitt rum —
numro 21.” —
Medan han drack sitt morgonte nere
i matsalen, frågade han uppassaren,
om signor Conti varit synlig. Ja, han
hade redan frukosterat och gått ut. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
