- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
860

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

860

förstås en liten spricka, men det här
var inte den. Den här hade varit
alldeles hel. Det var precis som ett varsel.
Det var aldrig bra, när gammalt porslin
gick sönder. För ett par år sedan hade
en af pigorna tappat den spräckta från
en bricka, och den hade hållit ändå.
Men det var då, det. Det var, som om
friden hade vikit från Sjöberga på sista
tiden.

Fina placerade kopphalfvorna på
byrån och tog fram sitt schatull. Alltid
hann hon lägga en liten stjärna, tills
det var tid att tänka på middagen. De
kommo visst först nu hem från kyrkan.
Hon hörde vagnsbuller i allén.

Men var det inte som förgjordt?
Hon hade bara hunnit ta af första
gången, när Jakobsson kom ner igen.
Den karlen var som ett ondt öga.

"Vet Fina, hvart fröken Lilly har
tagit vägen? Fröken Altberger är här.”

"’Nej, det vet jag visst inte.
Kanhända hon är ute och tittar efter sin
galosch.” Fina lät inte nådig.

"Hennes kappa hänger i hallen.
Men hon finns ingenstans, och fröken
Ekström vet inte heller, hvar hon är.”

”I alla fall har hon väl inte kommit
bort.” Fina stängde helt enkelt sin
dörr midt för Jakobssons näsa. Han
behöfde verkligen inte se, hvad hon
hade på bordet.

Man hade letat efter Lilly hela
eftermiddagen. Hon hade inte kommit hem
till middagen, och det började man
tycka vara märkvärdigt. Patrik hade
telefonerat till prästgården och äfven
till Altbergers och en familj till i
Västberga, ifall hon möjligtvis kunde ha
tagit sig för att gå dit till fots, men
ingenstans hade hon varit. Och det
märkvärdigaste af allt var, att hennes
ytterkläder hängde i hallen.

ULRIK UHLAND

Klockan var öfver tio på kvällen,
och man letade med en oro, som
tilltog alltmera. Friherrinnan var mycket
upprörd. Hon satt uppe i sitt rum med
fröken Adelaid, men Patrik, Dora och
Gertrud hade ströfvat genom parken
och den angränsande trakten i alla
riktningar. De hade hojtat och ropat,
men utan att få ett ljud till svar. Och
nu var det becksvart ute, hvilket gjorde,
att man absolut ingenting kunde göra.

Dora viile inte fara hem. Hon hade
telefonerat och sagt, att hon stannade
på Sjöberga öfver natten, men inte sagt
hvarför, och fru Josefin hade ringt af
mycket belåten. Det visade verkligen
en gryende intimitet mellan familjerna.
Friherrinnan, den gamla högfärdiga
harpan, bjöd nog inte hvem som helst
att stanna kvar så där.

Anna hade burit upp en
kvällsbricka i fröken Ekströms rum, och
Dora hade följt med Gertrud dit för att
få sig en smörgås, ty hon var förfärligt
hungrig efter alla promenader och allt
letande. Ingen i huset kunde ha en
tanke på att gå och lägga sig, och de
gamla damerna hade fått en kopp te
inne hos friherrinnan. Patrik hade i
förbifarten varit inne hos Fina, och
utan vidare motspänstighet hade Fina
utlämnat en butelj verkligt godt vin.
Han ville inte äta, ty han begrep, att
han skulle inte få ner en bit.

Han hade druckit två stora glas
efter hvarandra och gick af och an
i sitt rum med händerna på ryggen,
medan han väntade på Dora och
Gertrud. Hvart i herrans namn kunde
hon ha tagit vägen? Aldrig i sitt lif
hade han känt en sådan oro. Han
kom sig inte ens för med att tända en
cigarrett, hvilket annars brukade vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0868.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free