Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PA SJÖBERGA
att lika plötsligt försvinna. Han hörde
nämligen någonting märkvärdigt.
Bortifrån mörkret i gången frågade
en manlig röst oroligt:
”Är det Gertrud?”
Till svar kom det andlöst:
”Ja, men hvar har du henne?”
”I lusthuset. Jag har låst igen om
henne, för hon är alldeles hysterisk.
Jag mötte henne nyss på stora gången.
Hon har stått instängd i östra flygeln
hela dagen, ända tills hon fick sönder
låset på lilla parkdörren med en sten.
Och kan du tänka dig — hon har hittat
ett papper i spökrummet, som jag tror
är som klippt och skuret för oss.”
TJUGUTREDJE KAPITLET.
Patrik hade endast en tanke,
medan han sprang i mörkret, och det
var att hinna före de andra två till
lusthuset. Han visste inte själf, hur
han bar sig åt, men fast det var
kolsvart, törnade han inte emot ett enda
träd. "Han kände bara, hur grenar af
de lägsta träden då och då slogo
honom i ansiktet. En besinningslös vrede
hade kommit öfver honom.
Jo, där var lusthuset. Den lilla
planen rundt omkring gjorde, att
luften strax intill det var litet ljusare än
under träden. Han såg tydligt
konturerna af den lilla runda paviljongen
och tog afståndet öfver sandplanen på
mindre än två sekunder. Därefter
ruskade han på dörren som en galning.
Den var mycket riktigt låst.
Det hördes inte ett ljud inifrån.
Men den där lymmeln hade ju sagt
nyss, att hon var alldeles ifrån sig.
Hon frågade kanske inte efter, att man
ruskade på dörren. Patrik kände själf,
867
hur hans ögon ordentligt brunno,
medan han ställde sig med ryggen mot
lusthusdörren. Han hade knutit
händerna i fickorna. Tänk, att de aldrig
kommo.
Jo, nu hörde han stegen. De
sölade ändå inte, det måste han medge.
Han stod och lyssnade på klafsandet
och knastrandet i den.snödränkta
sanden och försökte räkna ut på
sekunden, när de skulle ha kommit fram
till slutet af stora parkgången.
”Tag hit lusthusnyckeln där!”
Han var belåten med sin egen röst.
Den var fullt mondänt lugn och
målmedveten. När ingen tycktes vilja
efterkomma hans begäran, tog han ett
par steg framåt från dörren.
”Är det baron Sjöfelt ?”
Tänk, att någonting kunde trolla
fram ett så verkligen häpet tonfall från
farmors lilla Gertrud.
"’Jo, som fröken hör. Och fröken
har i sitt sälskap någon individ, som
lär ha nyckeln till lusthuset. Den skall
jag be att få.”
Tonfallet var verkligen elégant.
Han var nöjd om igen.
Fröken Ekström tog några steg
framåt från skuggan under träden.
Därefter vände hon sig halft om.
”Joakim, vill du ge mig nyckeln ?”
”Nej,” ljöd det lakoniskt
bortifrån mörkret. Herr Joakim Ek steg
också ut på planen. Han gick fram
till Patrik, och det uppstod en liten
märkvärdig paus. Det var alldeles
dödstyst. Plötsligt sade Patrik med
eftertryck :
”Tar ni inte ögonblickligen hit
nyckeln, är ni en lymmel. För resten,
hvem är ni, om jag får fråga? Och
hvad är det här för en förbannad
kom
’J,)
plott?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>