- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
870

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

870

”När sa Fina det, om jag får
fråga? Fina brukar väl oja sig öfver,
hur stram han är, våran Patrik, mot
hvad gamla baron Patrik var i världen.
Men ge mig nu litet kaffe.”

”Brukar jag säga det? Jakobssons
öron måtte ha en egen mekanik. Han
talar som en baron, har jag sagt.” Fina
slog inte fullt vänligt i kaffet, och
koppen blef tämligen knapp. ”Men han
hade väl i guds namn tagit af sig skorna
åtminstone ?”

”Nej. Leran jag såg, satt nog inte
direkt på strumpan.”

”Stackare, och ändå var klockan
bara tolf. Men nog för att en annan
var precis lika orolig. Jag drömde
också något till otäckt.’”

”Om fyra svarta hästar?” frågade
Jakobsson och doppade en
smörkringla, som Fina i distraktion lagt
på brödkorgen.

”Ahnej, fullt så otäckt var det då
inte. Men jag drömde, att jag såg
Broström komma åkandes i allén. Och
han grinade så riktigt konstigt elakt.
Hvad tror Jakobsson, att det kan
betyda?” I afvaktan på ett bra svar
-hällde Fina påtåren mycket full.

”Att han är sig lik, förstås.”

”Sig lik? Jakobsson är också sig
lik. Men att raljera med allting, det
kommer nog igen, lita på det. I alla
fall skulle jag kunna tala om någonting
för Jakobsson i dag, någonting, som
kanhända är ändå märkvärdigare än
det där, som han bevars skulle vara
så hemlighetsfull med i går.”

Fina ställde sig framför bordet med
händerna i sidorna. Hon knep ihop
munnen, så att den nästan försvann.
Jakobsson tittade ofrivilligt på henne.
Hon såg verkligen tusan så mystisk ut.

”"Och det skulle vara?”

ULRIK UHLAND

"’En hemlighet, precis som
Jakobssons. Men det skulle kunna hända, att
det blef en förändring inom familjen,
en ganska märkvärdig förändring, skall
jag säga honom.”

"Det vill säga, att alla fyra tiorna
ha varit ute?’”

”’Ja, skoja han, Jakobsson. Gärna
för mig.” Finas röst öfvergick
alltmera till profetia. ”Och det skulle nog
kännas en smula underligt för oss litet
hvar, kanhända. Fast nog hade man
väl tänkt det på litet annat sätt. Men
se, ingen står emot makterna.” Hon
tystnade hastigt och lyssnade utåt
serveringsrummet. ”Nu spiller hon vatten
igen, slarfvan !

- Hon försvann .ut genom köksdörren

med en viss fart, och Jakobsson tog sin
mössa och gick ut på gårdsplanen för
att sopa entrén. Hvad i friden menade
hon? En förändring inom familjen ?
Fast nog hade man väl tänkt det på
annat sätt? Inte kunde hon väl ha
nosat reda på den där Ek och fröken
Lilly. Gud nåde Anna, om hon hade
gått och ramlat om det, för att tala om
någonting för Fina, det var som att
lämna in det på telegrafen.

Medan Jakobsson sopade entrén
och städade hallen, försänkt i
funderingar öfver gårdagens underliga
händelse, som han lade ut för sig själf på
ett alldeles särskildt sätt, och som han
tyckte vara högst dubiös, gaf Fina först
Anna en ordentlig dufning och ställde
sig sedan vid spisen att tänka. Jo, nu
var han allt en smula nyfiken ändå,
men det var rätt åt honom. Han såg
allt bra full i sjutton ut, när han kom
med sina hemligheter. Pyttsan, den
där märkvärdigheten var nog inte värd
många lingon. Men han skulle bara
veta, att fröken Lilly blifvit spådd så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0878.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free