Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULEN — ”FRIDENS HÖGTID”
911
Julafton hos »Allmänna».
mästaren med diskerskan och värden
själf i sin godhet med den allra yngsta
uppasserskan — — —
Julens ängel lägger tankfullt
vingarna bakom nacken och lyssnar
till Stockholms tunga andetag. Och
hans hjärta är fullt af medlidsam
ömhet för alla dem därnere som
hvilaa Han tänker på bodbiträdet
Karlsson — hvilken annan än en ängel
skulle bry sig om det? — som nu får
sofva ut efter de tre veckornas
julbrådska. Biträdet Karlsson har
arbetat till tio, elfva hvarenda kväll med
skyltning och för att ställa i ordning
efter hvar dags kommers, och han har
varit uppe i den kalla butiken med
dess frusna rutor redan kl. sex. Sen
har det varit att expediera dagen
lång tills benen värkte, fötterna
svullnade och händerna började darra.
Till skyltsöndagarna, de tre
söndagarna närmast före jul, hade han
fått stå uppe hela natten för att under
första biträdets ledning öppna lådor,
springa med rullar af tyger, spika,
hamra, ta ned och spika upp igen,
gå ut i kölden på gatan och efterse
effekten bakom den halft neddragna
rullgardinen. Det var kanske det
tyngsta arbetet, men man kunde ju
vara glad att butiken inte nu som förr
skulle hållas öppen också söndagen
före jul.
Men på julaftonen hade det varit
värre än någonsin, folk hade varit
som galna, och de hade hållit på fram
till tio. Men biträdet Karlsson hade
varit gladt ändå till sinnes, ty genom
all mödan vinkade honom städse
närmare den vänliga julstjärnan:
En riktig jättesömn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
