Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
BERÄTTELSE ara ULRIK UHLAND
(Forts. och slut från föreg. häfte.)
Pilqvisten heter hvarken Pilqvist — det är endast unge baron Sjöfelts namn på alla oadliga —
eller fröken Ekström utan Gertrud Sjöfelt, men hon har funnit med sina intressen förenligt att under
namn af fröken Ekström anta platsen som sällskapsdam åt gamla friherrinnan Sjöfelt på Sjöberga.
Sjöberga är ett urgammalt herresäte, nu i baron Nils Sjöfelts ägo och han bebor det tillsammans med
svn mor och sina båda barn Patrik och Lilly samt ett gammalt familjespöke. Fröken Lilly tror sig till
sin oerhörda förskräckelse ha sett detta spöke, då hon på grund af ett vad vågat sig upp i den mörka
östra korridoren, där spökrummet ligger. Hvad hon sett är emellertid intet annat än den nya
sällskapsdamen i färd med att söka komma wvn i spökrummet. Detta får emellertid ingen annan än läsaren veta,
ty fröken Ekström har för att icke upptäckas räddat sig in + närmaste rum, en skräpkammare. Spökets
uppträdande förefaller således icke endast fröken Lilly förskräckligt, utan hela familjen Sjöfelt med tjänare
och umgängesvänner finna saken ruskig e oförklarlig, och än mer mystisk blir den, då baron Patrik,
vid en grundlig undersökning, i skräpkammaren finner ett litet kristallkors af precis samma utseende
som det lilla smycke, fröken Lilly jämt bär i en kedja kring halsen. Detta lilla smycke leder emellertid
baron Patriks undersökningar på rätt spår, och han börjar allt mer ägna sin nppmärksamhet åt fröken
Ekström, för hvars aristokratiska uppträdande han för öfrigt får allt större respekt. Bland de
umgängesvänner, som dryfta den Sjöfeltska spökhistorien är främst att nämna patron Olaus Broström
på Brogård, en stor finansman af hvilken baron Sjöfelt lånat rätt mycket pengar, och som nyligen i
sin tjänst tagit agronomen Joakim Ek — hvilken i själfva verket heter Joakim Sjöfelt och är bror till
Gertrud — samt direktören för Västberga bryggeri Altberger med en vacker men trång och inskränkt
fru och en modern och frigjord dotter. Af dessa ägnar den tjocke patron Broström fröken Lilly Sjöfeli
en uppmärksamhet, som är henne allt annat än behaglig och som endast leder till att han af fröken
Lilly får mottaga en korg medan Lilly å sin sida icke kan neka att hom finner aqronomen Ek vara en
sällsynt vacker och stilig ung man. Till allas förskräckelse försvinner en dag fröken Lilly fullständigt,
och då baron Patrik slutligen finner henne i lusthuset har han under sina efterforskningar gjort några
märkliga upptäckter: dels har han inträngt i spökrummet och fått se att det gömmer icke ett spöke, men
en väldig frimiärkssamling, på hvilken hans far nedlagt en stor förmögenhet, dels har han till sin oerhörda
häpnad erfarit att fröken Ekström iär han kusin Gertrud Sjöfelt.
Kunde det ha stått någonting i
bladet, som förargade honom?
Jakobsson ögnade igenom sidan, medan han
långsamt vek ihop tidningen. Men det
var ju bara annonser. Han såg en
TJUGUFEMTE KAPITLET.
”Nog är det väl som tusan, och
här sitter man!” sade baronen
halfhögt. Han kramade ihop länstidningen,
han läste i, och slängde den på golfvet.
Tidningen föll en liten bit bakom
gungstolen, där han satt i nattrock, och
Jakobsson, som gick och städade, tog
tyst upp den och slätade ut den. Det
var verkligen så, att baronen svor väl
mycket för att vara sjuk. Fina påstod,
att han inte skulle bli af med influensan,
så länge han svor, och sannerligen om
det inte såg så ut.
ögonblick på den största af dem alla.
”De herrar filatelister, som anmält sina
rariteter till utställningen i Köpenhamn,
torde senast den 15 april insända dem
ordnade till kommitterade.” Jakobsson
läste om det två gånger, men fick ingen
mening i det.
Baronen såg verkligen ursinnig ut.
Han hade dykt ned med hakan i
nattrocken, så att de röda kragsnibbarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
