Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PA SJÖBERGA
en tanke. ” När jag tänker efter, så
kan det verkligen inte skada, att du
stafvar igenom det, så du inte själf går
och får några
matvaruhandlarefunderingar. Felet med Patrik var just, att
han inte hade reda på den där lilla
punkten. För när han fick veta det,
så —”
”Så?” sade Patrik kort.
”Så var han gift,” svarade
baronen lugnt. En malör kommer ju aldrig
ensam. Om man räknar
matvaruhandlaren för den ena, så var den andra,
att flickan Wiberg, som annars
verkligen hade ett rasande godt förstånd,
var alldeles vriden i teatern. Hon låg
nere i Köpenhamn ett helt år och lärde
sig sjunga, och där gifte de sig, utan
att en kristen själ hade en aning om
det. Hon lät skrifva sig där, så det
blef ingen lysning. Patrik begrep
förstås, att kammarherrn inte gärna skulle
ta emot en matvaruhandlareflicka som
sonhustru, men de resonerade väl som
så, att, om de väl voro gifta, så blef
han väl tvungen. Men det var en stursk
gubbe, kammarherrn. Han blef sjuk
och dog på kuppen. Doktorn påstod,
att det satt i magen, men jag har ett
bref från gubben, jag. Du kan få läsa
det med, ifall du vill. Ja, det var ena
vedervärdiga dagar.’”
Baronen knep utmattad ihop
munnen och drog nattrocken bättre
omkring sig. Patrik fixerade en tämligen
lång stund den tjocka, blommiga
mattan.
”DBet vill säga, att ingen, som
spekulerar på Sjöberga, får gifta sig
ofrälse ?”
Baronen ho;de på axlarna.
"Ofrälse — nå, det är inte precis
så sagdt. Det är klart, att allting kan
tummas på. Vi lefver ju inte på
Gub
929
ben Noaks tid. Det finns ju borgerligt
folk, som ä tusan så anständiga. Nu
för tiden heter ju ministrarna antingen
Pettersson eller Lindgren. Men man
får förstås inte ge sig in i
matvarubranschen. Och helst inte ha
bryggeri.” Han kastade en tämligen
försiktig blick på Patrik.
”Var lugn, ”” sade Patrik och drog
för första gången sedan ett dygn
ordentligt upp pantalongerna. ”Jag är
inte den här i huset, som vurmar mest
för pilsner.”
Baronen fick en hårsmån högre
färg.
”Tja —’” sade han nästan ödmjukt,
men stannade tvärt. Han satt en liten
stund och fingrade nervöst på
gungstolskarmen. Därpå fortsatte han
beredvilligare, tydligen afledande.
”Det värsta var nu, att Patrik
också var så förbannadt stursk.
Kammarherrn ville nog göra hvad han kunde,
när det kom till kritan, och det ville
jag med. Neka att ta emot Sjöberga,
om så var, det kunde jag ju inte,
eftersom det inte fanns några andra karlar
i släkten än jag och Patrik. Men att
ta emot det var heller inget nöje, för
bönder har aldrig varit min dröm, och
gå här och sätta palsternackor, det är
intet lif för en människa. Men tror
du, Patrik kunde smälta någonting?
Nej då. Han gaf Sjöberga tusan, för
han skulle försörja sig och flickan
Wiberg med sitt arbete, som han sade.
Och så kom han förstås dragandes med
den där Sjöfeltska stoltheten, som
familjen alltid har kommit med i stället
för mänskligt förstånd. Stolthet — det
är, min själ, bara tjurskallighet.”
Baronen nickade eftertryckligt och
blef under ett ögonblick påfallande lik
friherrinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
