Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
934
ojämnt. I dag har jag bara ett par bref
kvar.”
”Kan inte fröken vänta litet med
dem? Jag skulle vilja prata en liten
smula. Är Bergman inne?”
”Nej, här finns ingen människa.
Bergman, han har visst så förfärligt
mycket ärenden att gå. Han är nästan
aldrig inne.” Fröken Julie torkade
ordentligt af stålpennan på en bit
läskpapper.
”Jaså, säger fröken det? Och
direktören, som sitter och inbillar sig, att
han är öfveransträngd. Men det har
förstås Nyman sagt.” Fru Josefin
kastade en blick utåt gården och gick
sedan fram till pulpeten. ”A propos
Nyman, har fröken egentligen en aning
om, hvarför det är, han vill sluta ?”
”Sluta?” Fröken Julie betraktade
direktörskan med illusorisk förvåning.
""Jo, vet inte fröken det?’”
”Nej,” sade fröken Julie
bedyrande. ”Det var då det sista, jag
trodde.” Hennes tonfall var en smula
egendomligt, och fru Altbergers vana
öra uppfattade det.
”Hvarför det?” frågade hon.
Fröken Julie torkade omsorgsfullt
upp ett litet bläckstänk på pulpetlocket
med ett hörn af läskpapperet. Till
yttermera visso vätte hon på fingret och
strök efter med det.
”AÅ, inte för något.”
"’Jo, fröken menade bestämdt
någonting särskildt.’”
"Jag menade egentligen bara, att
Nyman har nog ganska höga tankar om
sig själf.”
”Han har, ja. Jo, det vill jag lofva.
Men i alla fall, så kom han upp till
direktören i morse och sade, att han
ville sluta. Det skulle bli till den första
iuni. ”
ULRIK UHLAND
Fröken Julie satt tyst.
”"Och direktören är förstås
förtviflad, precis som i fjol. Sannerligen jag
förstår, hvad han ser för utmärktheter
i Nyman. Jag tycker, att Nyman är
en riktigt farlig människa.” Fru
Josefin drog af sig handskarna. Hon var
en smula upprörd, och då blef hon lätt
varm.
”Ja, han är ju socialist.”
”Ja, gud vet, hvad han inte är allt.
Men jag tänkte, att ni på kontoret
kanske visste, hvarför det här har kommit
åt honom så tvärt.” Fru Altberger såg
forskande på fröken Julie, som nu satt
med händerna sysslolösa i sitt knä.
”Vet fröken verkligen ingenting alls ?
Fröken brukar väl kunna observera,
och fröken har ju så godt hufvud.”
Fru Josefins ton var nästan
bedjande. Fröken Julie smålog blygsamt.
”Direktörskan smickrar mig
verkligen. Men jag vet knappast, om jag
törs säga, som jag tänker.’”
”"Det skall man väl alltid göra, kära
fröken.”
”Nog för att jag har haft en liten
tanke om Nyman, så där halft om
halft. Men den låter kanhända för
barock.” Fröken Julie tittade upp. ” Och
direktörskan kanhända tycker illa vara,
om jag säger den.”
"Visst inte. Jag måtte väl känna
fröken.”
"’Jo, ser direktörskan, om jag får
vara — alldeles uppriktig, så har jag
egentligen inte tyckt riktigt om Nymans
sätt mot fröken Dora.” Fröken Julie
tittade inte på fru Altberger. ”’Jag
tycker, han har varit en smula för
familjär. ”
”Familjär?” Fru Josefins tonfall
blef tämligen skarpt frågande.
""Jo, jag tycker inte, det passar
rik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
