Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
936
kontorets räkning. Hon vände sig om
till fröken Julie.
”Tack för hjälpen, snälla fröken.
Men skulle jag kunna få tala ett par
ord med fröken ?” .
”Jo, gärna.” Fröken hoppade
tjänstvilligt ned från stolen och följde
efter direktörskan. Bergman tittade
efter dem, när de gingo öfver gården.
Hvad kunde de där två egentligen ha
att resonnera om? Men det var nog
inte så litet, ty det var naturligtvis på
den där vägen, alla skvallerhistorier
kommo fram till gubben Altberger.
Han hade märkvärdigt väl reda på
allting, om det så också var rena
smörjan.
Fröken Julie följde fru Altberger
ända ned till vägen, och där stodo de
och pratade öfver en kvart. När fru
Josefin sade adjö, var hon litet rödare
i ansiktet, än hon varit, när hon kom,
men fröken Julie kunde inte komma
under fund med, om det var af
belåtenhet eller tvärtom. Men hade hon
inte varit förtjust, så hade hon nog inte
frågat, om man ville hjälpa till på
barnkrubbans försäljning. I alla fall
var hon allt en slipad människa. Hon
kunde bestämdt se ut, precis hur hon
ville.
Fru Josefin ringde en smula nervöst,
när hon kommit hem till porten. Hon
var upprörd förut, och så såg hon till,
på köpet disponenten komma ridande
längst nere på Storgatan. Hon ville
verkligen slippa se honom. Fyra
dagar å rad hade hon gått lindallén på
vanlig tid, men han hade inte kommit.
Och sedan dess hade han varit i
Köpenhamn utan att ha kommit på visit
vare sig innan han reste, eller när han
kom tillbaka. Nej, han var nog ingen
vidare gentleman. Dora hade bestämdt
ULRIK UHLAND
haft rätt. Tänk, den Dora. Fru
Josefins uppfattning af sin dotter hade på
en half timme undergått en
genomgripande förvandling.
”Är fröken hemma?” frågade hon
Augusta, som hjälpte henne af med den
pärlbroderade sidenkappan.
”Nej, hon gick ut för en bra stund
sedan.’”
Fru Josefin gick uppför trappan.
Augusta tittade efter henne. Kors, en
sådan min hon hade i dag. Hon såg
nästan ändå högfärdigare ut än vanligt.
Det var verkligen en, som kunde breda
ut sig.
”Kanhända hon har fått tag på
någon underlöjtnant åt Dora,” sade
kokerskan. ”Hon kanske köpte en,
när hon var in till sta’n.”
TJUGUATTONDE KAPITLET.
Dora hade tagit sig en
långpromenad i den blöta leran. Hon hade gått
rundt kyrkogården ut på landsvägen
och sedan förbi sjukstugan bort till
Västberga barnkrubba. Hon hade
händesevis haft tjugu kronor i sin
portmonnä, och dem hade hon lämnat
förestånderskan med tillsägelse att köpa
något godt åt barnen. Sedan hade hon
vändt och gick samma väg tillbaka i
smutsen.
Hon gick och undrade, hvarför
fröken Johansson sett så förvånad ut, när
hon gaf henne pengarna. Det blef ju
bara fyrtio öre på hvar och en af
barnungarna. Men mamma Josefin
brukade förstås bara ge fem kronor till
karameller hvar jul, och prostinnan gaf
aldrig annat än hembakadt småbröd,
helst af det, som blifvit litet tråkigt
gräddadt.
— » — — -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
