Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
938
öfver tröskeln, stannade hon och tittade
sig omkring. Aldrig i sitt lif hade hon
känt sig så hjälplös, och den där lusten
att vända om kom igen med en enorm
styrka. Det här var förstås verkligen
opassande.
Nyman drog fram en stol.
”Var så god och sitt, fröken.”
Dora satte sig anspråkslöst på
stolens ena kant. Hon undrade, hvad det
var, hon egentligen skulle säga. Men
hvarför i Guds namn behöfde han tala
så där stelt och konventionellt ?
”Är det någonting, jag kan hjälpa
fröken Altberger med?’”
Fröken Altberger? Han brukade
väl annars säga fröken Dora
åtminstone. Hon tittade ned på sina fötter.
Kors, hon hade ju glömt att ta af sig
galoscherna. Men herr Nyman
brukade då inte vara petig, det var en
tröstande tanke. Hon tittade plötsligt
upp. Herr Nyman hade gått fram och
satt sig på skrifbordet. Nå, det
verkade då mera mänskligt.
”Nej, inte precis det. Jag kom bara
upp för att fråga, hvarför herr Nyman
vill flytta.”
Han måtte inte ha väntat den
frågan, ty han blef röd. Dora tittade
ihärdigt på honom.
”Pappa kom och talade om det i
morse. Det får jag säga var en nyhet.”
”Jaså,” sade Nyman tämligen
uttryckslöst.
”Det måtte ha kommit på herr
Nyman förfärligt tvärt? När jag talade
med herr Nyman sist, så nämnde herr
Nyman inte ett ord om det.”
”Det är ju öfver fjorton dagar
sedan.”
”"Ja, sjutton dagar. Kallar herr
Nyman det för mycket ?”
"Sjutton dagar,” upprepade
Ny
ULRIK UHLAND
man. ”Hur vet fröken Altberger det
så noga?”
”Hur? Ja, det vet jag, inte precis,
men jag vet det i alla fall. För resten
narras jag, för jag vet det verkligen
precis. Det var då, vi talade om
affärer.”
"Jo,” sade herr Nyman kort.
”T alla fall, så kom jag, som sagdt
var, hit för att fråga om orsaken.
Pappa sade, att han inte visste det.
Men jag tycker, det är konstigt. Herr
Nyman har ju trifts så bra.”
"Ja, bevars, det har jag visst.’”
”Om jag skall vara uppriktig, så
undrade jag, om mamma kunde ha
förargat herr Nyman —’” Dora såg
bevekande på honom. ”Men det vet väl
herr Nyman, att man inte skall rätta sig
efter, hvad hon säger.’”
Han svarade ingenting. Dora
tittade på honom ett litet tag, och därefter
såg hon ned på sina galoscher. De
voro verkligen inte fina.
”"Men kanhända, att herr Nyman
får det fördelaktigare på annat håll.
Det förstår herr Nyman förstås bäst
själf. Men pappa, han var riktigt
ledsen.’”
Hon tittade åter upp. Herr Nyman
satt och fixerade henne så besynnerligt.
Det var gräsligt, hvad han kunde titta.
när han ville.
”Har direktören skickat fröken ?”
frågade han tvärt.
Dora kände, att hon blef blodröd.
"Nej, jag kommer ändå.” Hon
talade litet försagdt. ”Så mycket som
herr Nyman och jag ha gått och talat
med hvarann, så tycker jag, att jag
kunde få veta det.”
Hon tittade åter upp. Hon kände
sig verkligen gråtfärdig, och hennes
röst darrade litet. ”Ser herr Nyman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
