Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
”Har du mist förståndet ?”
Fru Josefin blef purpurröd, af
sinnesrörelse. Därefter bleknade hon och
blef så lika röd om igen. Dora såg på
henne och småskrattade.
”Nej då. Men det är verkligen så.
Och jag vill säga dig, Josefin, att jag
är så förfärligt lycklig.’”
Fru Altberger nästan kippade efter
andan. Dora tog ett par steg för att
gå in till sig.
”"Och du ska få se, att det blir
väldigt bra. Axel säger, att för att vara
svärmor är du ungdomlig som aldrig
den. Han tycker, att du ser mycket
bättre ut än jag. Jag kommer in strax,
så få vi prata. Jag skall bara hämta en
liten papperslapp, som du ska få.”
Dora tillade, medan hon försvann i
dörren : ”Men då vill jag, att du skall
vara snäll mot Axel.’”
TJUGUNIONDE KAPITLET.
Fina lyfte af sin lilla privata
kopparpanna och torkade den
omsorgsfullt med en yllelapp.
”Bevare en väl, hvad den här
kopparn är svår att hålla blank. Egentligen
skulle man fara öfver alltihop ett par
gånger i veckan, men Anna är
gudbevars så rädd om sina händer.
Sådana där slampfröknar — kan man
tänka sig maken ?”
Hon talade in genom dörren till sitt
eget rum. Därinne vid bordet satt
Agnes på Brogård. Framför henne stod
en väldig kaffebricka, mycket större än
som var nödvändigt för två personer.
Men Fina hade bara sin största
brickduk ren, och att bjuda på kaffe utan
brickduk hade väl varit bra oborstadt.
”Jo, di kan. Min Hilma är inte för
rar, hon heller.”
941
Fröken såg ner på brickduken. Det
var verkligen trefligt med
kaffeservisen, som var broderad på den i rödt,
och så den blåa, bandliknande slingan
omkring med devisen ”Hjärtligt
välkommen ” i gröna stjälkstygn.
”"Det var en stilig duk, det här. När
fick du den?”
"Jag har beställt den af Pålssons
Alma. Hon är duktig att brodera och
peta, fast hon annars är ett höns. Och
så har hon sådana snygga mönster.’”
Fina beskådade sin brickduk med
välbehag. ”Fast nog ä tycke och smak
olika. Fröken Lilly, hon höll på att
skratta ihjäl sig, när hon fick se den.’”
”"Hvarför det?” frågade fröken
förvånad.
”Ja, inte vet jag. Men hon är så
full af tokenskap. Fast för resten är
det väl bra, att hon skrattar, så länge
hon kan få, för man vet aldrig. I dag
röd, i morgon död. Men snälla Agnes,
ta nu en våffla.”
Fröken tog artigt två stycken.
""Ja, nog har det här varit ett
underligt år,”” sade hon tankfullt, medan
hon knaprade på den första. Först
får ni en ny sällskapsfröken, och så
får vi en ny landtbrukselev. Och det
egnaste är väl, att så ska han hit. Men
är det nu riktigt säkert ?”
Fina doppade omsorgsfullt en
spritskrans.
""Jaha, för det sade baron Patrik
själf åt Pålsson i går. Pålsson hade
nog varit en smula försmädlig, sade
Alma. Han hade frågat baron Patrik,
hvad det skulle bli för en märkvärdig
karl, som skulle kunna sköta Sjöberga
bättre än han. Jag skall säga, han är
något till arg, Pålsson, att han skall
flytta. Men se, min tro är då, att det
är det förståndigaste, baron Patrik
nå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
