Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
942
gonsin har gjort. Han hade inte ett
öre, när han kom. Men vill du veta
någonting ?”
”’Jo.” Fröken såg ut att gärna vilja
det, och Fina sänkte rösten.
"Nu så har han fyrtiotre tusen.
Säg mig du, som är en praktisk
människa, hur man kan lägga ihop det på
tio år, när man har två tusen i
kontant lön ?”
Fröken satt ett ögonblick
förstummad.
”Söta Fina det var hiskligt. Men
hur vet du, att han har de där
pengarna?”
”Alma förstås. Den människan kan
inte tiga, om det också gällde lifvet.
Ser du, jag kom en dag för litet sedan
att ge henne en liten pik om alla
Pålssons kalas. För jag får lof att erkänna,
att det kan reta en att se folk sjöa ut
pengar för mat, som de inte kan laga
till. Kan du tänka dig, att de häller
såsen öfver det stekta hönset i samma
karott.”” Fina såg smått ursinnig ut.
”Ja, och så gaf det ena ordet det andra,
förstår du väl.”
Fröken nickade.
”Jojo, di kan nog vara sköna. Det
är minsann inte så lätt för ärligt folk
att bli rika. Och alla ä nog inte som
min patron.”
”Pyttsan, ” sade Fina långdraget.
”Om jag kunde begripa, hur du är
skapad, som inte ser, hvad det där är
för en. Men det ska bli ganska roligt
att se —’” Hon tystnade och såg
ytterligt mystisk ut.
”Hvad är det nu, du menar?”
"Jo, hvad din rara patron kommer
att säga, när han får veta den här
saken.”
”Att herr Ek ska hit?”
Fina nickade.
ULRIK UHLAND
"’Jo just. För nog ser det litet eget
ut. Inte för mig, som kan se så där
litet på förhand, men för vanligt folk.
Först så räddar han lifvet på fröken
Lilly, inte en, utan två gånger, och så
kommer han hit och äter middag, inte
en, utan två dar i sträck. Och så ska
han tvärt på skifvan stanna och bli
förvaltare här. Jag må säga det —"”
”Ja, men snälla Fina, hvad ska
patron kunna säga om det? Patron,
han är minsann inte den, som
missunnar folk, om det går bra för dem."”
”Nej, patron Broström, han är så
rar, så. Kom och hjälp mig, som
Jakobsson säger. Vill du inte ha en liten
droppe till? Åjo.” Fina hällde koppen
full för tredje gången. ”Ser du, att
jag tror, Broström ä en rackare, det
kan jag inte hjälpa.”
Fröken satt en smula tankspridd.
”"Ja, men inte tar fröken Sjöfelt
en, som heter Ek,” sade hon mycket
tviflande.
”"”Gör hon inte?” Fina lät
uppbragt. ”Jo, det är just, hvad hon gör,
annars vill jag vara skapt som en nors.
Kom aldrig och säg, att det, som är
ödet, inte är ödet. Och lägga ut en
stjärna när jag vill, så är det alltid den
där svarta och fröken Lilly.” Fina
såg ut att försjunka i inre
kontemplationer. ”Sex gånger på två dar. Jo då,
sanna mina ord. Och det, som är det
egnaste af alltihop, det är
friherrinnan.”
”Hur så då?”
”Fick du sump, tror jag?
”"Nej, det var så obetydligt. Nå ?”
”"Jo hon, som alltid är så styf i
korken, lindrigast sagdt, hon är som
en omvänd hand ända sedan i förrgår.
Tror du annars, att din agronom skulle
komma sättandes så här två dar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
