Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
sträck? Nej, den karlen måtte kunna
trolla. I går hjälpte han henne utför
trappan, och det vet jag då aldrig har
händt ens med unga Gyldenhöök. Men
så kysser han på hand också, och
friherrinnan är ju litet märkvärdig med
allting så där litet sötförnämt.” Fina
drack en liten klunk. ”Säg mig, hvar
kan en ungherre, som heter Ek, ha lärt
sig sådana där grefliga fasoner?”
”Ja, det vete fåglarna,”” sade fröken
tankfullt. .””Men han har verkligen ett
litet eget sätt, alldeles som om han kom
af bättre folk. Men han kan ju vara
nån sorts finare oäkting.”
”Det vore då fasligt förstås. Men
Jakobsson påstår alltid, när det bara ä’
jag, Som hör honom, och han ska vara
försmädlig, att nu för tiden är det ingen
skillnad på folk. Di ä bröder,
hvarenda en, både statare och baroner. Fast
det vill jag allt se. Det är sån där
socalistisk rammelvälling. A propos
det, så säger de, att Dora Altbergers
fästman är socialist.”
”Det kan jag inte tänka mig. Fast
frun lär se litet sötsur ut. Men nu får
jag lof att gå i alla fall.”
Det såg verkligen vårlikt ut, tänkte
fröken, när hon hade kommit ut i
parken. Det var ju nästan som knoppar
på träden, och marken skiftade i grönt
och brunt i skymningen. Men det var
ganska kallt, och fyrtiotvå år, det
började allt att kännas, när man hade en
bit att gå. Men tänk, att herr Ek hade
gissat precis på trettiofem. Det var
verkligen en ovanligt städad ung man,
det hade Fina rätt i.
Fröken tvärstannade plötsligt. Hon
hade gått och tittat sig omkring. Det
var verkligen vackert i skumrasket.
Men det här var då för konstigt.
Fruntimret var fröken Ekström, det
943
syntes på hatten. Men hvem i alla dagar
var det, som stod bredvid? Kors i
herrans namn, var det inte baron
Pa
trik? Fröken darrade af intresse. Hon
satte sig att hvila på en sten vid
vägkanten och betraktade paret, som stod
ett stycke uppe från vägen. Fröken
Ekström stod med båda armbågarna på
gärdesgården. Hon höll hufvudet
bortvändt och såg ut att titta nedåt sjön
mot Brogård. Och tätt bredvid henne,
alldeles för tätt, när man visste, att
han var baron och hon sällskapsdam,
stod han. Och titta nu, lade han
inte sin hand på hennes och böjde
sig fram och sade någonting. Fröken
steg ofrivilligt upp. Nej, men han
tänkte väl inte kyssa människan”?
Det var med en mycket underlig
min, fröken dukade kaffebordet, när
hon kom hem. Hon rörde sig med
större pondus än vanligt, och Hilma i
köket gaf henne en snedblick då och
då. Det var hiskligt, hvad hon alltid
såg förnäm ut, när hon kom från
Sjöberga. :
Men det var inte förnämitet, fröken
kände. Hon tyckte helt enkelt, att hon.
nästan höll på att spricka. Jo, det kunde
man kalla för nyheter, så det förslog.
Baron Patrik, som var ett sådant
exemplar i fruntimmersfrågan, sade
Fina. Pyttsan. Manfolk voro minsann
samma sköna sort, hvarenda en. Men
hur kunde fröken Ekström låta honom
stå och kurtisera sig på det viset? Hon
såg ju så anständig ut. Inte gick hon
väl och inbillade sig, att hon kunde få
baron Patrik Sjöfelt? Stackars flicka,
då hade hon allt börjat bra galet. Skulle
en fattig flicka kunna fånga en baron,
så fick hon allt lof att hålla sig litet
bättre på sin kant och inte låta honom
stå och kurtisera sig strax bredvid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
