Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
"Ni behöfver inte vara ledsen. Jag
skall inte tvinga er att dricka punsch.
Och jag kan också lugna er med, att
ni behöfver inte ha några samvetskval
öfver Sjöberga. Det är ingen människa,
som har stulit det. Men baron Sjöfelt
tyckte edra bref voro rätt roliga
att ha.”
Fröken hade satt sig. Hon hade
alltid ansett, det var pjåsk, när folk
svimmade, men hon hade aldrig i sitt
lif känt sig så nära att trilla af en stol.
Hon mådde alldeles förskräckligt illa,
och hennes panna var fuktig af
kallsvett. Var det möjligt, att den
gudfruktiga patron Broström var en sådan
bof? Och att herr Ek var en baron?
Hon bet sig i fingret för att känna efter,
om hon var vaken, för det hade hon.
hört var ett säkert pröfvomedel. Jo
bevars, det gjorde mycket riktigt ondt,
till och med litet ondare än som
behöfdes.
Hon steg tyst upp och öppnade
sakta kontorsdörren. Ett par minuter
senare gick patronen genom salen och
ut i förstugan. Herr Ek följde tätt
efter honom ut. Ingen sade något åt
fröken, som plockade på kaffebordet
med händer, som skälfde, så att
kopparna klirrade.
Klockan tio kom Anna inrusande i
köket på Sjöberga.
”Det är fröken på Brogård. Hon
vill nödvändigt tala med Fina.”
”Det var också en tid att
telefonera, sade Fina förargad. ”Kunde
hon inte säga, hvad det var, så man
slapp ranta uppför trappan.’”
Fina stod vid telefonen en god
stund. När hon. kom ner, var hon
mycket tankfull, och när hon suttit i
sin soffa och funderat en liten stund,
stängde hon dörrren i lås och tog fram
945
sitt schatull. Det som Agnes hade sagt.
var alltför besynnerligt.
Hon lade ut korten, men kunde,
konstigt nog, ingenting se. Fyra vägar,
fyra förändringar, fyra bref — nej, det
var rent stopp. Hvad kunde det vara
för underligt, som hade händt? Hur
var det, hon hade sagt? Det är
någonting, sSom du måste svära med två
fingrar på bibeln, att du aldrig talar
om för en lefvande själ. Bevare oss
gud, hvad kunde det vara för
hiskligheter ?
Hon lade ut en stjärna till, men
utan resultat. När hon lagt in korten
igen, gick hon ut i skafferiet för att
plocka in kvällsmaten, och medan hon
gjorde det, skakade hon på hufvudet.
Man kunde verkligen tro, att det var
världens yttersta tid. Vid kvällsbordet
hade det talats om, att baron Patrik
skulle in i kommerskollegium, sade
Jakobsson. Nog för att det satt en baron
och skref på stationen i Västberga, men
det var väl ändå konstigt.
Hon spratt till vid det, att
Jakobsson kom in genom köksdörren.
”Herre Gud, hvad han kan
skrämma en.”
”Står Fina här i skafferiet och
profeterar? Jag skall säga Fina, att det
är inte bra för hälsan.” Jakobsson
sökte efter tändstickorna på
spiselkransen. ” Folk, som profeterar, blir
så där otäckt nervösa.”
”Och somliga blir aldrig nervösa,
för di ä för bondska.”
”Tack, ” sade Jakobsson och letade
vidare. ”Men skulle Fina vilja ta och
titta efter i korten, hvar Anna kan ha
gjort af tändstickorna.’”
UDi ligger väl där di ligger. Men
vill Jakobsson veta min tanke?”
”Om Fina inte kan tiga utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
