Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.";*’W!" c.)
QQQO
00.0
"’
S
]L! —1%%’
b..å.
Eftertryck förbjudes.
AUGUST STRINDBERG
OM SIG SJÄLF.
Med anledning at August Strindbergs 60-års-dag har Bonniers Månadshäften
framställt några frågor, hvilka den store författaren haft vänligheten besvara.
Hvilket är ert starkaste
barndomsminne”?
Allt hvad jag upplefde som barn
gjorde Sstarkt intryck på mig, ty
jag var öfverkänslig både för egna
och andras lidanden. Man vågade till
exempel icke tukta de små syskonen
så att jag hörde eller såg det, ty då
hade jag kastat mig emellan och strypt
bödlarna. Oförrätter och orättvisor
kränkte mig, så att jag ville beröfva
mig lifvet vid 7 eller 8 år (minns inte så
noga). Jag grät för allting, och fick
ett fult namn därför; grät ibland
«annars bara« eller öfver smärtan att
vara till, kanske anande mitt
förfärliga öde. Jag var född sanningskär
och rättvis; men man kallade mig
afundsjuk om jag ogillade att en
mindre förtjänt blef mig föredragen; och
man kallade mig hämndgirig, om jag
icke strax glömde hvarje oförrätt,
under det de andra aldrig förläto mig.
För att få ett rättesnöre för mitt eget
handlingssätt, hade jag ett skarpt öga
på de andra. Hvad andra tilläto sig,
ansåg jag vara tillåtet för mig, men så
var det icke: det var alltid strängare
för mig. Men jag var visst inte
felfri; jag ljög några gånger, af
fruktan, af feghet, blygsel, men fick
sådana samvetskval att jag icke gärna
gjorde om det. Min första stora lögn
tvangs jag till, medelst tortyr, då jag
måste ljuga på mig en annans fel.
Men en gång sade jag något osant,
bara af en satanisk nyck eller
ingifvelse, som jag inte kan förklara. Jag
stal ju också frukt (äppelträdet går
igen), men, eget nog, var angifvaren
min medbrottsling; och oförklarligt
nog, jag angaf honom inte för att
skjuta skulden ifrån mig.
Hvarför, vet jag inte, ty så rysligt
ädelmodig var jag icke; jag tyckte kanske
jag skämdes på angifvarens vägnar,
ty jag fann hans handling så
utomordentligt lumpen, då han varit med
om stölden. När min mor började
banna mig och tala om rådstugången
och polisen, så förstenades jag af fasa;
men äfven häpnad öfver, att det kunde
vara så strängt för några plommons
skull. Sakens biomständigheter voro i
korthet så här. Vi bodde på en
malmgård, hvars vidsträckta ägor lågo i
tobaksplantager och betesmark.
Ganska långt från byggnaden ägde
grannen en plommonhage, som stötte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
