Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG 17
öm låter han sig stundom
hundsvotteras, är böjd att ge motparten alltför
mycket rätt, håller sig själf i skuggan,
tills han åter bryter fram i plötsligt
opolitiskt trots. Men hur världen och
hans eget sinne rasa med honom, är
han outslitlig, blir klok och sluten, lär
hvad Mäster Olof haft så svårt att lära
— tålamod och tystnad — tills stunden
kommer — explosionens, segerns,
maktens stund.
Men sen den tiden var också
kriget förklaradt: elden var lös eller
rättare, ”moralens” väktare trodde det
började brinna i den gamla
samhällsbyggnaden men det var närmast bara
Strindbergs snille som brann med ett
alltmer rödt och frätande sken. Och
sen den tiden har han rastlöst skapat
verk på verk. Jag vet inte om någon
räknat dem, de behöfva i hvarje fall
en bokhylla för sig, och jag kan här
ej följa dem alla.
De närmast följande åren skref
Strindberg, jämte historiska dramer
(Gillets hemlighet 1880) af ett lugnare
och vekare skaplynne, de stora
kulturhistoriska verken Gamla Stockholm (i
förening med CI. Lundin) och
Svenska folket i helg och söcken etc.
eller Ett tusen år af svenska
bildningens och sedernas historia. Det
sista arbetet isynnerhet vittnar om hans
utomordentliga flit, om vidsträckta
historiska kunskaper, stilen är som alltid
rask och lefvande och med sina brister
förtjänar det knappast fullt den
undangömda ställning det kommit att intaga.
På grund af den politiskt radikala
grundåskådningen, som gjorde
processen kort med iåtskilliga föremål för
officiell vördnad blef det utsatt för
häftiga angrepp. Liksom Strindberg här
politiskt var radikal, var han
filoso
fiskt utilist och uppträdde litterärt som
fiende särskildt mot nyromantiken : han
menade — hvarför icke? höll det på
att undslippa mig — att den svenska
nyromantiken var ett litet buller af
några Uppsalastudenter, som lämnade
nationen alldeles oberörd under dess
läsning af Tegnér.
Vid midten af 8o-talet.
Mot samtiden upptog Strindberg
åter striden i den klassiska satiren
Det nya riket (1882). Den som
läser den nu, inser Sstrax att den
knappt förlorat ett grand af sin
aktualitet.
Den historiska bildning Strindberg
under arbetet på ”Svenska Folket”
grundlade, har nog emellertid burit sin
bästa frukt i den långa raden af hans
historiska skådespel. Herr Bengts
hustru, som han nu (1882) skref, har
vunnit mycket erkännande, men jag
får bekänna att kärlekslyriken i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
