Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 JOHN LANDQUIST
.88. Han utvecklar nu en produktivitet,
dess mer öfverväldigande om vi
besinna den lifsintensitet och det snille
som präglar dessa arbeten. Efter sin
stora själfbiografi (3 delar 1886—387)
skrifver han Hemsöborna,
Skärkarlslif, Blomstermålningar och
Djurstycken, och bredvid dessa verk af lättare
lynne, klassisk skildring och stundom
yster humor, sorgespelen Fadren,
Fröken Julie, komedien Kamraterna,
Fordringsägare, Samum m. fl. På
dem =:följde omedelbart romanen
Tschandala (1889) och I hafsbandet
jämte mindre verk (Bland franska
bönder, Tryckt och otryckt). Dessa
få års arbeten ha nästan samtliga sin
gifna plats i världslitteraturen!
Strindberg uppträder nu i viss mån
en annan än förr. Den demokratiska
tendensen är undanträngd. Dess
starkare gör sig den
intelligensaristokratiska gällande, grundlagd redan under
hans ungdoms erfarenheter. Redan då
hade han känt och uttalat, att ingen
intolerans är så hatfull som massans,
intet förtryck så skadegladt och brutalt
som den okunnigas, när han får tillfälle
att hämnas på intelligensen. Man bör
ej öfverdrifva Nietzsches inflytande på
Strindberg. För Nietzsche låg
öfvermänniskans öfverlägsenhet främst dock
i hennes instinkters större makt.
Strindberg är långt mer
intellektualistisk och har en långt rikare
naturvetenskaplig basis. Men han är också
— stundom — ytligare. Han betraktar,
som man ser i det öfvermodigt men
briljant skrifna företalet till Fröken
Julie, känslorna som ett slags lägre
tankeapparater, ”som bli öfverflödiga
och skadliga, när våra omdömesorgan
vuxit ut’”. Människans mål är en allt
klarare intelligens, insikt i och
herra
välde öfver tingens nödvändigheter.
Öfvermänniskans makt och värde
ligger väsentligen i hennes starkare
förnuft. Grymheten blir henne
likgiltig såsom oändamålsenlig,
sannfärdigheten är af högsta värde i det
sociala lifvet, lögn och bakslughet, parade
med dumhet, tillhöra parian
(Tschandala m. fl.). Intendenten i Hafsbandet
indelar människorna efter den
härskande karaktären i de nutritiva; de
sexualiska eller könsnjutarna; de
affektiva eller känslomänniskorna och de
intellektuella eller tänkarna, som stodo
högst. Medlidandet ringaktas
naturligtvis, och Strindberg utbrister stolt:
”Jag finner lifsglädjen i lifvets starka,
grymma strider, och min njutning är
att få veta något, få lära något!”
Problemet man och kvinna är
egentligen ett specialfall af den stora
kampen mellan herrar och slafvar; ett af
de bärande motiven i Strindbergs
”kvinnohat” är hans
intelligensaristokrati. Vi känna alla den typiska
Strindbergskvinnan (han har naturligtvis
också andra i sitt galleri) : härsklysten,
okunnig, oärlig, nyckfull, bakslug,
otrogen eller åtminstone kokett med
perioder af ömhet, när mannen blir ett
barn, när han gråter, när hon, mor
och älskarinna på samma gång, är hans
enda tillflykt. Kvinnan är idétjufven
som utplundrar mannen. Han åter är
intelligent, minnesgod, ärlig, trofast,
dukar stundom under i kampen mot
henne dels på grund af sin kärlek dels
därför att han ej kan använda annat
än rena vapen. Den ytligaste och
närmast till hans liggande anmärkningen
är den om den kolossala ensidigheten :
det finns kvinnor etc. Denna
könsmotsättning har rent individuella
egendomligheter, som ej böra dras in i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
