- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
62

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.









ADVOKATENS UMGÄNGE.

HVARDAGSBERÄTTELSE ar CECILIA WENDEL.

FÖRSTA KAPITLET.

Himlen behöll ännu en ljusgrön,
kall skiftning, som bebådade våren.
Men på gatorna var det mörkt och
moddigt, människorna trampade i galoscher
och droskor guppade i det dåliga föret.

En ung dam skyndade nedför
Klarabergsgatan, just i hörnet vid
Drottninggatan törnade hon häfigt emot
en herre, som kom norrifrån.

”Ursäkta!” sade denne och lyfte
höfligt på hatten.

Den unga damen mumlade något
och ville skynda vidare, men i
detsamma kände herrn igen henne.

”AÅ, förlåt, det är ju fröken Magda!
Fröken hade så brådt att jag vågar anse
mig något ursäktad för
sammanstöt
ningen.’”
”Ja, häradshöfdingen har ingen
skuld alls, jag tar allt på mig,”
sva
rade den unga flickan leende. ”Jag går
ofta så fort, när jag är ensam, jag
skenar i väg utan att tänka på något ...”
”Och hvart skall det nu bära af?
Kanske jag får göra sällskap ?”
”O, nej, häradshöfdingen skall
visst inte hindra sig. Jag kommer från

pigitzed by (SOOGle —

en patient. — Nej, det vill säga, jag
skall gå och ge massage och är visst
sent ute —"”

Hon afbröt sig i påtaglig förvirring
och räckte fram handen till afsked.

”Patienter så sent?” sade
häradshöfding West i det han fattade den.
”Fröken förtar sig väl inte?”

Han lyfte på hatten och med en
lättnad, som hon ej lyckades dölja,
fortsatte Magda sin raska färd.

Häradshöfdingen såg efter hennes
smärta, mörkklädda gestalt med den
grå skinnbaretten på det svarta håret.

”Hvad var det med henne?” tänkte
han flyktigt, ”hon brukar annars vara
så konversabel.”

Men nu fördjupade han sig åter i
den tankegång, som afbrutits genom
sammanstötningen. Med ens ryckte han
till — så när hade han glömt brefvet
i sin ytterrocksficka. Han måste gå till
tåget och själf lägga det i lådan, det
var nödvändigt att det kom i väg i kväll.
Han vek af första tvärgata och var
snart nere vid Centralen — nå, det var
ingen brådska. Det var lifligt därnere,
ett tåg väntades och droskorna stodo
uppradade i två räckor. I sakta mak

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free