Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE 65
kunde behöft mera manicure än lilla
Beda hann med att bestå dem.
Frukosten var slut, Beda dukade
af i allt mera orolig hast och
öfvergick till bestyret att fylla våningens
iampor, då brefbärarens bekanta
ringning hördes, ändtligen! Det var
brefvet med den välkända stilen och den
norrländska poststämpeln — men så
var där ett till, och Bedas hjärta blef
strax tungt. Bref voro så ofta
jobsposter för henne, att hon lärt sig frukta
dessa tysta budskap, som på ett visst
klockslag stego in i våningen och aldrig
kunde afvisas, fast hon många gånger
sökt måla upp för sig frestelsen att
helt enkelt i fickan på sitt
hushållsförkläde undansnilla den lilla
fyrkantiga biten, som alltid skulle inviga en
dag af ledsamheter. Men nu som
alltid stoppade hon sitt eget bref oläst i
fickan och gick genast in med det andra.
Fru Ström var färdig och satt och
kelade med sin pys, när Beda med
samma ansträngda leende lade brefvet
framför henne.
Så gick hon ut och tog vid med
lamporna igen. Hon kunde inte förmå
sig att läsa sitt budskap där ute i köket,
där Netta med vanlig retlighet och
onödigt buller slamrade med
frukostdiskarna. Hennes hjärta bultade i
ångestfull väntan — hvarför var det
aldrig, aldrig så, att hon tog fel?
Nej. Nu ropade fru Ström :
”Beda, kom in ett tag!”
Lilla Gösta kom beskäftigt emot
henne med sin ”tafvelbok”, men Beda
sköt varsamt undan honom med blicken
fäst på fru Ström. Ögonens bön om
undflykt från det väntade rörde fru
Lenah, men hon maskerade den ömhet
hon kände bakom ett torrt:
"Du behöfver inte låta Gösta sitta
emellan för dina förlofningshistoriers
skull ?”
Och då Beda blodröd böjde sig
öfver barnet, som stampade af otålighet
öfver att bli försummad, fylldes fru
Ström af harm mot honom, som var
orsaken till alltsammans.
"Ja, Beda, min unge,” sade hon
blidare, ”jag har fått bref från ditt
hem. Din fästman har låtit tala om
sig, och det är ju inte första gången.
Han tycks lefva ett bekymmerfritt lif,
han, nu har det kommit fram att han
har en ny växel i banken. Och så en
sak, Beda. Har du träffat honom
nyligen ?”
”Nej, ” Beda såg förfärad upp.
”Men han lär ha varit här i
Stockholm i förra veckan.”
Fru Ström spände ett par forskande
ögon i Beda.
”Jag har inte träffat honom,”
bedyrade Beda. Och det låg en sådan
uppriktig ångestfull trovärdighet i
hennes min och ton, att fru Ström måste
tro henne. Ett uppriktigt medlidande
med Beda grep henne och en aning
om att allt ej stod rätt till med denna
fästmannens resa kom henne att böja
af:
”Ja, det är väl deras vanliga
skvaller. Men ändå, barn lilla, är det så
tråkigt det kan vara, hur länge tänker
du att det skall fortgå på det här
sättet? ”
Beda svalde, gråten var framme
som vanligt och som vanligt var det så
meningslöst att svara på frågor. Hur
länge det skulle fortgå, hur länge hon
skulle hålla fast vid det enda hon hade
att lefva af i hela världen!
”"Jag förstår inte,” sade fru Ström
i bestämdare ton, ”jag förstår inte
hvarför han inte slutar upp att ge hugg på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
