Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 CECILIA
sig! När han nu vet att dina bröder
ha ögonen på honom, så kunde han väl
lefva på ett annat sätt !
”Men han gör ingenting orätt, det
är bara det att han är ute ibland, ” fick
Beda fram.
”Ja, ja... Det kan ju vara att en
man vid hans ålder inte lefver som en
gammal fröken. Men när man har
skulder och om man vill gifta sig, så kunde
man väl neka sig något! Och inte är
det väl alldeles utan fog han kallas en
fruntimmerskarl !
Tårarna droppade på Bedas blus,
gråt var hennes enda svar. Hon kände
brefvet i sin ficka, inte kunde hon för
alla dessa gamla och färdiga människor
förklara sin kärlek, till svar på deras
torra frågor lägga fram allt det varma
och ömma han gaf henne, visa upp det
på en bricka så att de måtte se, hvad
hon bar på, som de aldrig kunde
förstå! Och så detta att aldrig slippa,
aldrig sparas, aldrig få hämta sig och
få invaggas i säkerhet — å, innerst inne
var hon ju så rädd att fresta försynen
ens med att våga planera för ett hem,
innerst gick hon ju omkring med en
skygg ängslan för att ge sig helt åt sin
egen och hans ungdom, ungdomen som
rann bort här i sysslor för andra —
”Men naturligtvis älskar han dig
som ingen annan,’” fortfor fru Ström
obevekligt. ”Han skulle skjuta sig,
om du svek honom, inte sant? Se där,
var det inte det jag trodde! Jag
känner till det, ser du, jag har också hört
den frasen. Men Fabian är inte som
andra, han skiljer sig förstås från alla
karlar i världen.”
”Han tycker om mig...” Beda
kände själf hur svagt det var, det hon
hade att komma med.
"Jo, det tror jag visst, hvarför
WENDEL
skulle han inte göra det? En söt liten
flicka som du. Det är bara det tråkiga
med din Fabian att han har litet väl
utveckladt sinne för kvinnlig
<fägring ...”
Nu brast det löst, en ström af tårar
sköljde öfver Bedas kinder.
”Se så, min snopp, ska du nu pipa
och gråta igen! Gösta, gå efter en
handduk åt Beda att torka sina tårar
med. Beda, du skall inte storgråta åt
allting, du skall ha stål i viljan, barn!
Du vet nog hvad du vill, jag förstår
att du inte kommer att bryta den här
olycksaliga förlofningen, men res
hufvudet då! Du gråter dig till röda ögon
och hufvudvärk och du går så
försjunken i den där karln att du hvarken
ser eller hör. Min svarta sidenkjol, har
du lyckats samla dig så att du hunnit
kanta den än? Nej, där ser du! Men
sitta och skrifva bref om nätterna och
pipa och gråta om dagarna...”
Nu kom lilla Gösta allvarligt
deltagande med en handduk åt Bedas
tårar och Beda snyftade fram ett skratt,
snöt sig duktigt, kysste pysen och
andades ut.
Af fru Ströms kärfva tal hämtade
hon en förunderlig tröst. Det var inte
orden, det var det breda, varma
moderliga i hennes väsen, som styrkte henne
och som lät henne tåla många bannor
med ett slags ödmjuk tillgifvenhet. Det
hade händt att fru Ström tillåtit sig kallt
kloka anmärkningar om fästmannen,
hvilkens glada lättsinne var ett ämne
för hela den stads indignation, där han
hade sin varelse i väntan på att bli
utnämnd till ordinarie jägmästare. Och
vid sådana tillfällen, då fru Ströms
ganska stora och lugna erfarenheter om
männen — hon hade varit och var
ännu mycket firad – kom fram med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
